Fru talman! När vi i dag talar om betänkandet om
arbetstid känns det som sagt var litet konstigt att det
inte kommit någon proposition. Men vi får göra så
gott vi kan.
Vi hörde från Christel Anderberg att det var non-
sens att en arbetstidsförkortning skulle ge flera jobb.
Jag tror inte att det är nonsens. I alla de länder i Euro-
pa som nu genomför en arbetstidsförkortning har det
verkligen visat sig ge fler jobb.
I dagens Sverige finns människor som slagits ut
och aldrig fått chansen att komma in på arbetsmark-
naden. Det handlar om ekonomisk trygghet för dessa
människor. De har en känsla av utanförskap, att inte
klara av kraven och göra rätt för sig. Nej, jag tycker
att man skall dela på jobben i stället för som nu dela
på pengarna. Som det nu är får de som har jobb arbeta
allt hårdare och betala alltmer för dem som inte har
arbete. Hårt, stressande arbete medför att tiden inte
räcker till vare sig för jobb, familj eller sociala för-
pliktelser. Människor mår dåligt för att de inte kan
eller får lov att arbeta, och de som har jobb slits ut för
att de har för mycket att göra och känner sig otill-
räckliga och stressade.
En mycket bättre fördelningspolitik vore att dela
på jobben i stället för på pengarna. Om vi ser till våra
grannländer och länderna i EU har arbetstiden där
redan sänkts. Det är otvetydigt så att det blir fler ar-
betstillfällen för fler människor om man delar på
jobben.
Visst försöker man dela på jobben även här i Sve-
rige, bl.a. inom fackföreningsrörelsen. Man minskar
arbetstiden. Kortare arbetstid diskuteras också i var
fjärde kommun här i landet. Vi har i flera år haft med
Växjömodellen i våra motioner, och den står som
modell för ett femtiotal andra kommuner som funde-
rar på att växla löneökningar mot mer fritid. Ytterliga-
re 30 kommuner försöker med andra varianter av
arbetstidsförkortning. Argumenten i kommunerna är
fler jobb, ökad sysselsättning för deltidsanställda,
bättre arbetsmiljö, ökad jämställdhet och ökad liv-
skvalitet. Sjukfrånvaron minskar, och förslitningsska-
dorna minskar för i huvudsak de kvinnor som arbetar
i kommunerna.
Som Hans Andersson nämnde har Frankrike lag-
stiftat om 35 timmars arbetsvecka. Den nya lagen där
innebär att alla företag med mer än 20 anställda måste
införa 35 timmars arbetsvecka före januari år 2000.
De företag som t.o.m. sänker arbetstiden till 32 tim-
mar i veckan får ännu större kompensation än de som
sänker till 35 timmars arbetsvecka.
I Italien gör man likadant. Där har man föreslagit
35 timmars arbetsvecka, och där gäller det företag
med fler än 15 anställda. Man vill genomföra det före
år 2001. Vi ser alltså att andra länder genomför detta.
Vi har besökt bl.a. Tyskland, där IG Metall har visat
att det verkligen har inneburit fler jobb, minskad
sjukfrånvaro och ökad produktivitet.
Med detta vill jag i denna sena timme yrka bifall
till reservation nr 4.