Herr talman! Det är ett brett spektrum av frågor som berörs i det här aktuella betänkandet. Man kan nämna Arbetsmiljöverkets uppdrag, hur skyddsombudet Eva kan agera och fortsätta att agera på ett bra sätt ute på sin arbetsplats, hur företagaren Adam ska kunna få de anställda att må bra och inte drabbas av ohälsa, företagshälsovården, inflytandet över arbetstidsfrågorna, friskvården och mycket mer av det dagliga långsiktiga arbetsmiljöarbetet. Det är inte så konstigt att det är så många socialdemokratiska motioner vi har att behandla, då arbetsmiljöfrågorna ligger oss socialdemokrater varmt om hjärtat. En bra arbetsmiljö underlättar arbetet med att få människor i jobb. En bra arbetsmiljö förlänger arbetslivet och minskar riskerna för ohälsa och sjukskrivningar.
Den neddragning med 157,2 miljoner kronor i budgeten som innebär att Arbetsmiljöverket tvingas dra ned verksamheten med över 200 personer visar knappast att dessa frågor är viktiga för den moderatstyrda alliansen. Det kommer att påverka omfattningen av till exempel tillsynsarbetet, skyddsombudens möjligheter och inte minst inspektionen av det systematiska arbetsmiljöarbetet, hur det följs. Det får naturligtvis ödesdigra konsekvenser.
Kom inte och påstå att vi inte nu längre behöver något aktivt arbetsmiljöarbete i vårt land, att vi har fått det så bra, för det är fel. Det behövs. Vi har i många fall fått förändrade arbetsuppgifter, varför det är viktigt att också hänga med i utvecklingen och då inte minst i forskningen. Vi kan till exempel konstatera att faktorer som stress, enformiga arbeten, förslitningsskador, stillasittande framför datorer och konsekvenser därav har ökat i omfattning. Krav på effektivitet och flexibilitet i verksamheten måste kunna förenas med en god arbetsmiljö. Till exempel inflytande på arbetstiden kan ge såväl ökad hälsa som ett mer jämställt samhälle.
Herr talman! Målet ska vara att vi ska ha en bra och utvecklande arbetsmiljö. Med de nedskärningar som den borgerliga regeringen drivit igenom är det ingen tvekan om att arbetsmiljöarbetet nu kommer att försvagas. Det protesterar vi socialdemokrater kraftfullt emot.
Till det nu aktuella betänkandet är fogat en rad reservationer och särskilda yttranden. Jag kommer för tids vinnande inte att yrka bifall till samtliga reservationer, utan jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna nr 3 om skyddsombudens verksamhet, nr 5 om företagshälsovården, nr 6 om ensamarbetet och nr 12 om inflytandet över arbetstidsförläggningen. Självklart står jag bakom de övriga reservationerna från oss.
Vår allmänna uppfattning är att Arbetsmiljöverkets tillsynsresurser snarare behöver förstärkas än dras ned på som man nu tvingas till, vilket vi naturligtvis vidareutvecklar, inte minst i våra särskilda yttranden och reservationer. Ett exempel när det gäller våra särskilda yttranden är när man pratar om de äldre i arbetslivet. Då hänvisar utskottsmajoriteten till nystartsjobben som regeringen införde från årsskiftet. Man säger att nystartsjobben är en del av regeringens samlade politik för att få de äldre tillbaka i arbetslivet. Det, herr talman, ska jämföras med plusjobben som regeringen avskaffade. Personer som var över 60 år gavs möjlighet att behålla sitt plusjobb fram till 65 års ålder.
Ett annat exempel är när man pratar om friskvården. Där säger utskottsmajoriteten: Utskottet konstaterar att förutsättningarna att erbjuda friskvård är goda men menar att omfattningen bör avgöras av respektive arbetsgivare. Inte ett ord om samarbete mellan parterna här inte!
Herr talman! Vart tog de inledande orden vägen? Där skriver man: Ett bra arbetsmiljöarbete bygger på samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Det är svårt att inte bli upprörd när ord och handling inte stämmer överens. Tyvärr finns det en hel rad exempel i detta betänkande på att så är fallet, att ord och handling inte stämmer överens.
Vi socialdemokrater värnar om skyddsombudsverksamheten, såväl den lokala som den regionala. Det är ett oerhört svårt förtroendeuppdrag att vara skyddsombud. När vi uttrycker att det är viktigt att få en samlad kunskap om respektive skyddsombuds utbildning och då inte bara ett adressregister svarar utskottsmajoriteten: Detta är en fråga av både ekonomisk, juridisk och praktisk karaktär. Om det skulle visa sig relevant, praktiskt möjligt, ekonomiskt försvarbart och utan juridiska hinder att föra in sådana uppgifter i registret har utskottet i sig inte några principiella invändningar mot detta. Något uttalande därutöver kan inte anses påkallat.
Då blir mitt svar: God dag, yxskaft. Inte ett ord, ingenting för att utveckla statusen och följa upp utbildningen för uppdraget som vi säger i ord är så viktigt. Jag tycker att svaret andas såväl ovilja som kanske framför allt ointresse. Det skrämmer mig. På punkt efter punkt ser vi skillnader mellan en socialdemokratisk arbetsmiljöpolitik och en moderatstyrd sådan.
Herr talman! Samhället måste ge resurser så att viktiga insatser kan ges för att förebygga arbetsskador och ohälsa. Arbetsmiljöverket är ett medel som borde ges sådana resurser. Det är inte enbart en fråga för arbetstagarkollektivet. Det är minst lika viktigt för arbetsgivarsidan och då inte minst de små företagen. De har generellt sett sämre kunskap än de stora företagen och har därmed nytta av att arbetsmiljöarbetet med bland annat inspektörsverksamheten kan fortsätta och utvecklas.
Herr talman! Resurserna dras ned. Arbetslivsinstitutets avveckling har vi debatterat vid ett flertal tillfällen i kammaren och nu Arbetsmiljöverket och att det försvagas som naturligtvis får ytterligare konsekvenser och negativa följder. Det nya arbetarpartiet som Moderaterna gärna vill kalla sig värnar knappast om att förebygga arbetsskador och ohälsa. Det är mer jobb men mindre resurser för att bekämpa ohälsa. Det handlar inte om att slå vakt och värna om arbetstillfällena inom till exempel det förebyggande arbetsmiljöområdet. Man hänvisar till att det är byråkrati. Där ska man skära ned.
Herr talman! Det är med den vetskapen i bagaget inte svårt att känna oro för att de jobb som det nya arbetarpartiet ska skapa är arbeten med så lite inflytande som möjligt i stenhård konkurrens och där risken för lönedumpning är stor. Det är en syn på arbetskraften och en utveckling av densamma som vi i välfärdsstaten Sverige borde hålla oss för goda för.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg och Lars Lilja (båda s) samt Torbjörn Björlund (v).