Herr talman! Det är svårt att behärska sitt replikfinger när Mia Sydow Mölleby vill införa republik. Argumenten är hyfsat välkända, men jag tycker ändå att de kan förtjäna kammarens uppmärksamhet i alla fall i ett par minuter till.
Som Mia Sydow Mölleby mycket riktigt sa var den utredning som ledde fram till 1974 års regeringsform den senaste gången vi samlat såg över statsskickets grunder. Det var för övrigt Gustaf VI Adolf som undertecknade regeringsbeslutet om att tillsätta den utredningen, där avskaffandet av monarkin var en möjlighet. Sedan landade det politiska systemet på ett demokratiskt sätt i en kompromiss som innebar att monarkin bevarades, men monarken fick enbart representativa funktioner. Man kan diskutera om det var bra eller inte; jag tycker att det var en utmärkt kompromiss i god svensk anda.
SOM-institutets senaste mätning, som presenterades bara i dagarna, visar ökat stöd och förtroende för monarkin. Det är mycket glädjande och välförtjänt, skulle jag säga. Är det otidsenligt med monarki? Nej, jag tycker inte det. Vi har ju en rad olika offentliga ämbeten i Sverige, och de utses på en rad olika sätt. Riksdagen utses av folket, och statsministern utses av riksdagen. Statsråden utses av statsministern, och höga ämbetsmän utses av regeringen. Statschefen ärver sitt ämbete. Var och en av dessa metoder kan motiveras av rätt pragmatiska skäl.
Statschefen ska vara en samlande nationell symbol, och det är därför lämpligt att den utnämningen inte sker genom en politisk process. Vi röstar inte om hur svenska flaggan ska se ut vart fjärde år, och det är på liknande sätt med statschefen. Ska statschefen vara en samlande symbol behöver det förtroendet inte prövas vart fjärde år.