Herr talman! När en debattör ägnar hela sitt anförande åt monarkin vore det närmast tjänstefel av KU:s ordförande, monarkisten Norlén, att inte begära replik.
Det var ett antal argument som vi fick ta del av. Monarkin skulle strida mot grundläggande demokratiska principer. Det är självklart alldeles fel.
I fråga om alla människors lika värde: Jag antar att Niclas Malmberg tänker på att ett ämbete ärvs. Ja, vi har ju arvsrätt till en rad olika saker i samhället. Men det innebär inte att man åsidosätter principen om alla människors lika värde. De mänskliga fri- och rättigheterna gäller ju lika för alla. Sedan väljer kungahusets medlemmar att till exempel inte utnyttja sin rösträtt, och de väljer att inte uttala sig i dagspolitiska frågor. Men det finns ingen lagreglering som förbjuder dem att delta i den politiska debatten. Det är bara det att det skulle vara svårt för dem att upprätthålla sina roller i vårt demokratiska system om de gjorde det.
Beträffande religionsfriheten: Det är riktigt att vi nu har en reglering som innebär att statschefen måste tillhöra en viss religion. Det är naturligtvis en fråga som man kan diskutera. Men det har ingenting att göra med monarkin som institution. Det går att ändra på den saken utan att avskaffa monarkin, om man nu skulle vilja det. Men det är ingen av kungahusets medlemmar som har uttryckt något sådant önskemål, så frågan om riksdagen ska ägna reformkraft åt det kan då diskuteras.
Finns det några intellektuella argument för monarkin? Ja, absolut. Ett ganska praktiskt och pragmatiskt argument är att konstatera att det är bra att vi har en statschef som står över partipolitiken och de politiska motsättningarna och som kan vara en enande symbol för hela Sverige och alla oss som bor här. Det är ett värde i sig, och jag skulle säga att det är ett stort värde som svenska folket uppskattar och ställer sig bakom.
Jag tycker att argumentet om de intellektuella argumenten inte håller, lika lite som jag tycker att några andra argument håller.