Herr talman! Det är ett ganska klassiskt debattknep av republikanerna att plocka fram olika små detaljer som man tycker är förgripliga i den konstruktion som monarkin utgör. Man talar om religionsfrihet och frågan om äktenskap och så vidare. Jag skulle säga att det inte är några principiella argument mot monarkin alls. Man kan, som jag var inne på, självklart reformera bestämmelsen om vilken religion som statschefen ska bekänna sig till. Man kan reformera bestämmelsen om tronarvingens möjlighet att gifta sig utan att det för den skull skulle ändra monarkin som institution eller monarkins karaktär. Det där är alltså att använda små detaljer i systemet för att försöka skjuta på systemet som sådant.
Jag skulle säga att de grundläggande argumenten handlar just om att statschefen i en monarki kan vara en samlande symbol för hela Sverige och alla oss som bor här på ett helt annat sätt än en president eller talman som har tillsatts genom en politisk process.
Förtroendet för personer som har ämbeten med politisk makt måste självfallet prövas på ett eller annat sätt återkommande, som man gör med statschefen i Frankrike eller USA. Men att Sveriges statschef, som enbart har representativa och ceremoniella funktioner, skulle behöva få förtroendet omprövat av riksdagen eller folket återkommande finns det inget logiskt skäl för. Tvärtom skulle en sådan politisk process försvåra för en statschef att ha just den här rollen som samlande gestalt.
Apropå de framtidsförutsägelser som vi fick höra här från debattören tror jag att kungen kommer att sitta kvar längre än Miljöpartiet kommer att vara kvar i riksdagen. Men vi får väl se framöver vem som får rätt i sin förutsägelse. Det finns ingen statistik som visar att Miljöpartiet har tillfört något gott till svensk politik, men jag tänker inte föreslå att Miljöpartiet ska avvecklas för det.
(Applåder)