Herr talman! Först och främst vill jag säga till Andreas Norlén att de olika principiella argument som förs fram här inte är några små detaljer. Andreas Norlén viftar bort oerhört viktiga principer som små detaljer.
Samtidigt är den viktigaste felaktigheten att korrigera här just att kungen ärver sin position. Det är naturligtvis det viktigaste att ändra i konstitutionen, men de övriga bitarna som jag lyfte fram här är inte några små detaljer.
Det framförs gång på gång här från olika talare att kungen på något sätt representerar hela landet och att hela landet kan sluta upp bakom nuvarande kung tack vare att han har ärvt sin position. Så är inte fallet. Vi är många republikaner som inte alls känner oss bekväma med att vara representerade av kungen. En demokratiskt vald person som representerar landet har helt annan legitimitet, och det är det viktigaste argumentet för att avskaffa arvsmonarkin.
Om vi tittar på hur det har sett ut historiskt har arvsmonarkin fungerat utomordentligt dåligt. Att ärvas in i den rollen gör det väldigt svårt att fungera väl i den rollen. Det har man sett från start. Gustav Vasa, som jag nämnde tidigare i mitt anförande, var den som införde arvsmonarkin. Det gick dåligt redan från start. Den äldste sonen, Erik XIV, genomförde Sturemorden och var tvungen att avsättas. Genom historien har vi sedan sett Gustav II Adolfs och Karl XII:s härjningar. Jag skulle vilja säga med bestämdhet att en slumpvis vald person, vem som helst, hade fungerat bättre i sin roll än vad de här kungarna gjorde, därför att de hade fostrats in i en roll som inte fungerade.
Dagens system har inte den här absoluta makten hos monarken, och därför kan det inte gå så fel som det har gjort i historien. Nu är det bara de ceremoniella funktionerna kvar. Vi är glada för att Torekovkompromissen kom så långt att det bara är de ceremoniella principerna kvar. Nu är det dags att ta nästa steg.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)