Herr talman! Jag vill gärna understryka att det är
en viktig interpellation som Pär Granstedt har
väckt. Jag brukar inte tycka om att lämna så långa
interpellationssvar, men jag tyckte att det var väl
värt att göra det den här gången. Detta är ett
område där vi måste samverka för att skapa en
bättre ordning.
Det är inte så konstigt, eftersom det, som Kristina
Svensson påpekade, är fråga om en ny
organisation, att man ännu inte har funnit formerna
för sitt arbete, men kanske har inte heller intresset
på alla håll varit lika starkt som i Sverige för att
finna nya och fungerande former. Jag tycker därför
att det är naturligt att vi tar på oss en pådrivarroll,
både i ministerrådet och i
parlamentarikerförsamlingen. Jag tror att den
församling som kommer att mötas i sommar är
mycket viktig och att det finns möjlighet att från
svensk sida ta initiativ för att samverka och föra
dessa frågor vidare.
Jag tror att den modell som skisserats av mig i
svaret vore rimlig. Självfallet skall det vara så, som
Pär Granstedt påpekar, att ministerrådets
ordförande även bör lämna en rapport som kan
diskuteras på ministerrådet. Den stora fördelen
med att i ett första steg lyfta fram
ämbetsmannakommittén är att denna ofta
sammanträder i Wien och har blivit alltmer av ett
exekutivt organ, vilket jag tycker är riktigt och
rimligt. Den har därigenom tid och helt andra
möjligheter att agera på församlingens
rekommendationer.
Jag tycker att det är ett bra förslag att
minoritetskommissarien skulle lämna en rapport
också till parlamentarikerförsamlingen. Hans
arbete är så viktigt för freden och säkerheten i
Europa att det vore mycket rimligt. Han har säkert
hållit tal till församlingen, men jag tycker att det är
rimligt att han lämnar en rapport. Jag tycker att vi
skulle kunna foga detta till våra förslag.
Jag är helt överens med Kristina Svensson om att
uppföljningen och implementeringen inom ESK
måste förbättras. Jag menar att detta måste bli en
av de viktiga frågorna på det kommande
högnivåmötet i Budapest, som har
granskningskonferensens form. Det sker alldeles
för många överträdelser av ESK:s principer, och
det är oerhört viktigt att vi i dagens Europa inte
glömmer Parisstadgan utan hävdar dess grundvalar.
Jag tror också att en bättre och starkare roll för
församlingen kommer att leda till att vi får mera
aktiva ESK-parlamentariker i de nationella
parlamenten. Jag menar för min del att Sveriges
riksdag tillhör de parlament där ESK
uppmärksammas och där också ESK-
parlamentariker tar upp frågor i diskussion med
ansvarig minister. Jag är inte lika säker på att det
sker lika ofta i andra parlament. Även här tror jag
att parlamentarikerförsamlingen har en viktig
insats att göra.