Herr talman! Josef Fransson talade om att köra landet i botten. Jag skulle snarare säga att politik för oss naturligtvis är på riktigt. I alla de förslag som vi har i vår budget och presenterar i övrigt tar vi som utgångspunkt vad som är de större utmaningarna för Sverige när det handlar om entreprenörskap, utanförskap, konkurrenskraft och andra saker. När vi tittar på olika typer av skatteförändringar och andra regelförändringar handlar det för oss om att se vad som är kostnadseffektiva åtgärder.
Om vi tittar på detta nu kan vi se att Sverige är ett mycket handelsberoende land. Ungefär hälften av vår ekonomi är kopplad till handel, det vill säga att vi importerar och exporterar. Med den gränsöverskridande handel som sker kan det ibland vara befogat med nationell lagstiftning och nationella styrmedel. Andra gånger måste man titta på gemensamma europeiska beslut.
Mycket ofta när det handlar om miljöpolitik landar vi på att man ska titta på gemensamma europeiska lösningar, till exempel när man ställer krav på vad som ska gälla för att få sälja en bil eller en lastbil och annat på den europeiska marknaden. Vi förordar framför allt att man ska ha internationella lösningar tillsammans i Europa. Det tycker vi borde vara mest lämpligt även inom kemikaliepolitikens område.
Sedan har det kommit ett förslag från regeringen. Vi överväger detta på olika sätt. Hur skulle en klok utformning kunna se ut när man tittar på näringslivets konkurrenskraft i kombination med effekterna för det enskilda företaget?
Vi tror att det bästa många gånger är de internationella lösningarna. Det är Josef Franssons problem. Han och hans parti vill lämna Europeiska unionen. Det är en organisation med stora fördelar, men naturligtvis också med en hel del brister. Men många gånger är det mest framgångsrika för näringslivet att få gemensamma besked som gäller för att sälja till en hel kontinent. Då säger Josef Fransson: Låt oss lämna unionen.
Då får man 28 olika regelverk i Europa med olika skattesystem. Det skulle vara direkt dåligt, herr talman.