Herr talman! Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, och jag har bara två minuter.
Jag börjar med att konstatera att enligt den information jag har - och jag är säker på att Helena Lindahl har precis samma - finns i princip inga små företag som ägs av kvinnor inom offentlig sektor som har vinster som är över 8 procent. Det är inte vad förslaget handlar om, och det är inte dem förslaget har för avsikt att komma åt.
Det som däremot är beklämmande med hela Helena Lindahls anförande och med samtliga förslag som hon lägger fram är att hon konsekvent riktar alla sina förslag för kvinnligt företagande till offentlig sektor. Kvinnorna ska hålla sig i offentlig sektor. Det är ju ett bekvämt sätt att själv säga sig vara feminist; då behöver man inte få någon kritik om männen blir upprörda om kvinnorna tar sig in på deras arenor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv
För mig finns det varken fina eller fula företag. Däremot är det en grundförutsättning att företagare har en affärsidé där någon vill betala mer för varan eller tjänsten som man säljer än vad den kostar att producera. Det är grunden. Sedan behöver det uppmuntras med att man ser till att det finns goda förutsättningar runt omkring. Det ska finnas tillgång till kompetens, kapital, bostäder och så vidare. Det gäller både kvinnor och män.
Att lägga ett generellt tryck på samtliga myndigheter att exempelvis se till att det stöd som man betalar ut betalas ut lika till kvinnor och män är en ganska kraftfull åtgärd som Helena Lindahl bara räknade bort.
Jag kan bara konstatera att jag tycker att det är synd att vi inte kan ha en debatt om kvinnligt företagande som handlar om att vi vill se kvinnor som företagande i alla delar av vårt näringsliv. Det tycker jag hade varit en seriös debatt, och det tycker jag att kvinnorna hade förtjänat.
(Applåder)