Herr talman! Det slående i anförandet av Jennie Nilsson från Socialdemokraterna är hur otroligt nöjd hon är med sakernas tillstånd, hur fantastiskt allting är i Sverige. Det finns inga problem och inga mörka moln någonstans.
Nyanserna finns där, och vi ser att Sverige i grunden är ett väldigt bra land. För många människor här fungerar det alldeles utmärkt, och det fungerar bra för många företag.
Herr talman! Vi har också en stor utmaning och problem med utanförskapet. För att använda regeringens egna siffror: En vanlig dag är det över 900 000 människor som inte kliver upp, klär på sig, dricker morgonkaffe och ger sig i väg till jobbet. Enligt regeringens egna siffror kommer antalet att öka till bortemot 1 miljon människor som inte jobbar en vanlig dag 2020.
Vi ser svårigheterna för unga människor som inte har läst klart gymnasiet och för utrikes födda med lite eller ingen utbildning. Det har kommit en stor mängd människor till Sverige under de senaste åren.
Man kan se på ett historiskt track record över hur det har fungerat i Sverige, och då pratar jag över tid och inte om denna eller den gamla regeringen. Efter åtta år har hälften av dem som har kommit från ett annat land varit i sysselsättning och en av fyra har arbetat. Det är en av våra allra största utmaningar.
Samtidigt vet vi att fyra av fem jobb kommer i de minsta företagen. Då borde den politiska slutsatsen vara: Hur kan vi på olika sätt underlätta för dessa människor och hjälpa dem?
Socialdemokraterna arbetar nu för en chockhöjning av skatten på landets småföretagare och entreprenörer, det som man kallar för 3:12-regelverket. Det kan röra sig om ett litet eller stort företag, men väldigt ofta handlar det om vanliga anständiga företagare: bagare, bilplåtslagare och andra som nu får en 25-procentig skattehöjning.
Herr talman! Jag vill därför fråga Jennie Nilsson: Varför chockhöjer ni skatten för landets småföretagare? Hur leder det till fler jobb?