Herr talman! Det som Josef Fransson kallar för bjudpolitik är en del av de viktigaste näringspolitiska reformer och välfärdsreformer som vi har i vår budget. Det handlar till exempel om att vi är tydliga med att vi tror att det vore en direkt dålig idé som regeringen nu tittar på, det vill säga att kraftigt höja entreprenörsskatten och försämra 3:12-reglerna. Det handlar också om att vi föreslår andra satsningar i vår budget, inte minst satsningar för att stärka skolan. Då måste man utvärdera varenda budgetpost för att se vad som är klokast.
Jag ska vara ärlig och säga att vi kan se brister med att man nationellt fattar vissa beslut när det gäller kemikalielagstiftning och annat. Men det betyder inte att man aldrig någonsin kan fatta den typen av beslut nationellt i Sverige.
Vi kommer naturligtvis att titta på denna typ av förslag i fortsättningen också, eftersom vi där har en gränsöverskridande handel. Många av oss konsumenter kanske går in på en prisjämförelsesajt och tänker kanske inte på, eller bryr oss kanske inte om, om leverantören är i Sverige, Danmark, Tyskland eller någon annanstans. Detta ger en stor konsumentmakt och stora möjligheter. Men det gör också att man lätt sidsteppar nationella beslut.
Det är inte minst därför som vi menar att man för att få ett fungerande näringsliv och stärka de svenska företagen måste ha gemensamma europeiska beslut på olika sätt. Det handlar om produktkrav och miljökrav som ställs på näringslivet. Det görs bäst tillsammans i Europa, därför att det då gäller alla 28 medlemsländer. EU är sammantaget världens största ekonomi. Detta är Josef Franssons stora problem och blinda fläck, eftersom han och hans parti säger: Låt oss lämna Europeiska unionen.
Jag har respekt för att man kan ha den åsikten och att det finns nackdelar med samarbetet. Men problemet blir att vi får 28 olika regelverk. Det skulle bara krångla till det för svenska företag och inte underlätta, vare sig de håller på med kemikalier eller annat.