Herr talman! Jag vågar påstå att Ilmar Reepalu i sin 856 sidor långa utredning om ordning och reda i välfärden tydligt kommer fram till varför man inte ska ha kvalitetskrav. Det funkar inte som modell, och därför föreslår han i stället en modell där det införs ett tak på hur mycket vinst man kan göra.
Låt mig ta ett exempel på varför det inte funkar. I Kanada har man en modell med tydliga krav på kvaliteten. Bland annat har man ett krav på att allas tandborstar på äldreboenden ska vara märkta med namn så att ingen får någon annans tandborste och blir sjuk. Det har nämligen hänt en gång på ett äldreboende i Kanada. Ett kriterium är alltså att tandborstarna ska vara märkta med brukarnas namn.
Jag tror att det är ett ganska dåligt sätt. Det är bättre att äldreboendet har mycket personal och en god omsorg där man tar hand om de gamla utifrån de gamlas behov. Det är denna väg jag vill gå.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringsliv
Lars Hjälmered tog ett exempel från Göteborg. Jag kan ta ett exempel från min hemkommun Karlstad. Där valde det moderatledda styret att privatisera den personliga assistansen. Man gjorde det helt enkelt omöjligt att välja kommunen som utförare. Det hade helt tydligt ideologiska förtecken. Man valde att lägga ut det på en aktör som ägdes av ett riskkapitalbolag som gömde undan skatt. Effekten blev att människor slutade eller fick sämre lön, avtal och villkor, och det ledde till försämringar för brukarna.
Jag tror att vi har hamnat i en debatt i Sverige där man lyssnar väldigt lite på vad medborgarna vill och tycker. Till och med en majoritet av Lars Hjälmereds egna väljare vill ha begränsningar av vinster i välfärden. Men i stället ställer sig Moderaterna på kapitalets sida och löser inte de problem som vinsterna i välfärden har skapat.
(Applåder)