Herr talman! Regeringen Bildt inledde, då man
tillträdde regeringsmakten 1991, ett närmast vildsint
privatiseringsprogram. När mandatperioden var slut
hade man för det första likviderat det statliga hol-
dingbolaget Fortia och för det andra sålt ut ett 20-tal
företag. Bland annat såldes SSAB, Procordia, Celsius
och Assi Domän. Planerna var att sälja ytterligare ett
15-tal företag - däribland Vattenfall. Men det kom ett
regeringsskifte emellan, som alla känner till.
För den borgerliga regeringen var privatiseringen
en rent ideologisk fråga. För Moderata samlingspar-
tiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna är
det detta fortfarande. Näringspolitik är för partierna
på högerkanten lika med privatisering i första rum-
met, möjligen med skattesänkningar som stark rival.
I samband med avregleringen av den svenska te-
lemarknaden ombildades Televerket till ett helstatligt
ägt bolag - Telia AB - den 1 juli 1993. Aktiebolags-
formen ansågs vara en mer adekvat associationsform
för en konkurrensutsatt verksamhet. De samhälleliga
målen vad gäller telepolitiken fastställs i telelagen.
Telia AB är ett av de inom telekommunikationsbran-
schen verksamma bolag som har att följa de samhäl-
leliga mål som finns i telelagen. Det är en generell
reglering med samma villkor för alla teleoperatörer,
och därmed finns det en klar skillnad mellan vem som
är reglerare och vem som är ägare. Det är i och för sig
den största aktören på telekommunikationsmarkna-
den.
Telekommarknaden utvecklas, som tidigare också
har påpekats av talare, i en rasande fart vad gäller
tekniken. Det kommer nya varor och tjänster som en
effekt av liberalisering av den internationella markna-
den. Som också tidigare påpekats är Europas tele-
marknader öppnade för konkurrens från den 1 januari
i år.
Telia måste ha samma möjlighet som sina konkur-
renter på marknaden. Ägaren staten har därför att
utöva ett professionellt och ägarmässigt ägande i
Telia med avkastningskrav som ligger på ungefär
samma nivå som för övriga konkurrensutsatta teleope-
ratörer i Europa.
Detta är bakgrunden till de förslag till nya riktlin-
jer för Telia som regeringen har i sin proposition.
Huvudinriktningen för Telia skall vara att i fort-
sättningen kunna erbjuda telekommunikationstjänster
i vid bemärkelse i Norden och inom Östersjöområdet.
Här ingår den internationella verksamheten, som är
nödvändig för att man skall kunna tillhandahålla dessa
tjänster. Telia skall erbjuda telekombaserade infor-
mationstjänster. Telias roll är att strukturera och pa-
ketera tjänster som görs tillgängliga via Telias olika
nät. Man skall dock inte ägna sig åt själva innehållet,
dvs. att själv eller som delägare producera program
till radio- och TV-kanaler.
Telia kan t.ex. bedriva verksamhet som inte direkt
ingår i huvudinriktningen under förutsättning att den
bidrar till att stärka lönsamheten och att det sker med
en avkastning som står i överensstämmelse med det
risktagande som verksamheten också innebär. Verk-
samheten skall komplettera huvudinriktningen.
Telia skall också ha samma frihet att genom
strukturaffärer av olika slag sammanföra delar av sin
verksamhet med andra operatörers. Med tanke på
hastigheten inom telekombranschen bör det vara re-
geringen som nu fattar beslut om Telias verksamhet
när så erfordras.
Grundläggande är att Telia skall ha samma förut-
sättningar som sina konkurrenter och att staten skall
ha en fullgod avkastning på insatt kapital.
Av motionerna från m, fp och kd skulle man kun-
na tro att denna proposition handlar om förändringar i
ägarstrukturen, tolkat som privatisering, vilket den
inte gör. Det sägs tydligt att regeringen kommer att
återkomma till riksdagen om förändringar i ägandet
blir aktuella, t.ex. genom ett stort behov av kapitaltill-
skott som inte kan tillgodoses av staten ensam. Men
detta är för tillfället inte aktuellt.
Näringsutskottet delar regeringens bedömning att
Telia skall ha samma verksamhetsförutsättningar som
sina konkurrenter. Med större geografiskt arbetsom-
råde och en huvudinriktning på telekombaserade
informationstjänster ges företaget det utgångsläge
som det behöver.
Det finns ingen anledning att nu diskutera even-
tuella förändringar i ägandet. Ej heller finns det skäl
att göra några uttalanden om att staten skall bibehålla
och utveckla sitt ägande.
Därför tillstyrks propositionen, och jag avstyrker
motionerna och reservationerna.
I detta anförande instämde Barbro Andersson,
Nils-Göran Holmqvist, Reynoldh Furustrand, Laila
Bäck, Sylvia Lindgren, Dag Ericson, Marie Granlund
och Hans Hoff (alla s).