Herr talman! Birgitta Johansson upprepar gång på
gång i sitt anförande att det grundläggande är att Telia
skall ha samma förutsättningar som konkurrenterna.
Men problemet är att det blir ju inte samma förutsätt-
ningar som konkurrenterna har. De kan få tillgång till
nytt riskkapital, kapital för nödvändiga investeringar,
men det kan ju knappast det svenska företaget få. Ja,
om man med konkurrenter menar det albanska telebo-
laget så stämmer det naturligtvis.
På vilka grunder gör Birgitta Johansson och ut-
skottsmajoriteten en annan bedömning än vad före-
tagsledningen gör? Det som har varit ett bekymmer
tidigare i statligt företagande är när vi har trott att vi
som politiker är bättre på att följa marknaden och
göra bedömningar för företag än vad den operativa
företagsledningen är. På vilka grunder kan vi göra en
annan och bättre bedömning än den som företagsled-
ningen gör?
Till sist en fråga om värdet på Telia, som ju sjun-
ker mycket snabbt. Som jag sade bedöms värdet från
1995 till 1997 ha minskat med i storleksordningen 19
miljarder kronor.
Hur mycket mer av skattebetalarnas pengar är
Birgitta Johansson och utskottsmajoriteten beredda att
offra genom att vänta ytterligare en tid med att göra
något åt ägarfrågan?