Herr talman! Först vill jag slå fast att Sveriges
gymnasieskola är unik. Inget annat land kan visa upp
en gymnasieskola som lämnar möjlighet för alla ung-
domar att komma till gymnasiet. Och nästan alla
ungdomar börjar på gymnasiet.
Med det ingångsläget skall vi inte förvåna oss
över att det i dag finns ett antal som fortfarande inte
klarar sin gymnasieskola. Vi har nyss infört möjlig-
heten för alla elever att komma in på gymnasiet, men
nu är vi vid nästa fas, nämligen att dels göra grund-
skolan bättre, dels göra en gymnasieskola som passar
alla ungdomar så att vi om några år i stället kan se
resultatet att alla klarar sina gymnasiestudier.
Man får börja på grundskolan, och det är viktigt
att man ger det stöd som eleverna behöver alldeles
från början. Redan i förskolan och i första klass skall
stödundervisningen sättas in till de elever som har de
största behoven. Det ges också möjlighet i dag till ett
tionde år.
Det finns olika situationer för den enskilde eleven.
En del elever har helt enkelt blivit skoltrötta under
grundskoletiden och vill därför gå över i gymnasie-
skolan och där fullfölja de ämnen som de inte har fått
sin grundskolekompetens inom. Därför är det lämp-
ligt för dem att helt enkelt byta skolmiljö. Andra
kanske har känt sig ängsliga under grundskoletiden
och har nått en trygghet under de senare åren. För
dem är det bättre att fullfölja grundskolan genom att
gå där en längre tid. Det är viktigt för de här eleverna
att använda den individuella studieplanen med dess
möjligheter, så att de kanske med ett ytterligare gym-
nasieår kan nå sin gymnasiekompetens.