Herr talman! Svaret är egentligen ganska enkelt.
Samtidigt beskriver det någonting som är väldigt
svårt att göra. Att gå bidragsvägen och ytterligare
bättra på de bidrag som vänder sig till ungdomar som
är arbetslösa är inte möjligt, inte rimligt och inte
riktigt. Det finns bara ett verksamt sätt, och det är att
ekonomin växer på ett sådant sätt att dessa ungdomar
får ett arbete.
För att förbereda dem för ett sådant arbete kan vi
bygga ut såväl högskolan som gymnasieskolan, och
det har vi gjort med starkt och stort engagemang. Vi
kan också se hur den öppna ungdomsarbetslösheten
har fallit kraftigt. Det är den arbetslöshet på arbets-
marknaden som sjunker snabbast.
Klarar vi att hålla uppe tillväxten, sköta ekonomin
och bygga ut högskolan på det sätt som vi har bestämt
oss för är det en god prognos för de unga om man ser
framåt i tiden. Det är värre för dem som är medelål-
ders och bor inte minst i Bergslagen. Vi har stora
problem framför oss när det gäller att se till så att
också de kommer in på arbetsmarknaden. När det
gäller de unga är jag mer optimistisk.
Men misslyckas vi med tillväxtpolitiken sitter vi i
en diskussion om hur en krympande kaka skall för-
delas alltmer rättvist. Det är en väldigt svår diskus-
sion. Tillväxt och sysselsättning är det bästa sättet att
möta fattigdom bland unga människor.