Herr talman! Jag sade i mitt första anförande att
jag icke vänder mig mot saklig kritik på speciella
punkter i det som sker. Däremot tycker jag att man
skall vara försiktig med orden. Jag accepterar absolut
inte det uttalande som Pierre Schori gjorde om etnisk
utträngning - eller undanträngning, vilket ord han nu
använde. Språket är helt beroende av de associationer
man gör. Associationerna kan gå till etnisk utrens-
ning. Vi vet mycket väl att de flesta palestinier bor
kvar i östra Jerusalem. Det är inte fråga om något
sådant. Därför skall inte heller sådana uttryck använ-
das.
Kritiken är ensidig från regeringens sida. Visserli-
gen kritiserar man en del saker som händer på den
palestinska sidan i form av övergrepp mot mänskliga
rättigheter. Vi har alla varit överens om den kritiken.
Men den blir alltid som en parentes i jämförelse med
den hårda kritiken mot Israel.
Det är viktigt att i det här sammanhanget tänka på
hela situationen i Mellanöstern. Nu befinner vi oss
återigen i ett prekärt läge i fråga om Irak. Vi vet hur
det gick till förra gången det begav sig. När Kuwait-
kriget var ett faktum ställde Yasir Arafat upp på Iraks
sida och jublade över scudanfallen mot Israel. Detta
gör att vi verkligen bör tänka oss för i en sådan prekär
situation som vi är i nu och inte bara ensidigt kritisera
den ena parten.