Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om re-
geringens politik vad avser israeliska folkrättsbrott,
särskilt Israels bosättningar på ockuperad mark. Bengt
Hurtig berör särskilt möjligheten att vidta åtgärder i
form av sanktioner, antingen ensidigt från svensk sida
eller inom ramen för EU och FN.
Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att den
svenska regeringen under lång tid protesterat mot
Israels folkrättsstridiga bosättningar på ockuperad
mark. Den principiella svenska ståndpunkten har
framförts vid upprepade tillfällen i kontakter med
företrädare för Israels regeringar. Fredsprocessen
mellan Israel och palestinierna saknar sedan ett år
påtagliga framsteg. Det är viktigt att båda parter byg-
ger vidare på vad som uppnåtts gemensamt och att de
avstår från åtgärder som hotar försöken att återuppta
fredsprocessen.
Vad gäller frågan om möjligheten av EU-
sanktioner mot de illegala bosättningarna konstaterar
jag att varor från bosättningarna inte täcks av det
handelsavtal som finns mellan EU och Israel. Avtalet
berör varor med ursprung i staten Israels territorium.
Varor från bosättningar kan således inte införas till
EU under åberopande av de förmånliga villkor som
Israels handelsavtal med EU erbjuder.
Frågan om handel med varor med ursprung i is-
raeliska bosättningar på ockuperad mark röner berät-
tigad uppmärksamhet även i Israel. Mycket av den
aktuella produktionen är avsedd för den israeliska
marknaden. Den israeliska fredsrörelsen har sam-
manställt en lista över produkter från bosättningarna. I
slutet av 1997 genomförde fredsrörelsen demonstra-
tioner utanför israeliska affärer med uppmaningar till
bojkott av sådana produkter, vilket visar att dessa
frågor är kontroversiella också i Israel.
Frågan om de israeliska bosättningarna var under
1997 föremål för behandling i FN:s säkerhetsråd vid
två tillfällen. Säkerhetsrådet hade då att ta ställning
till resolutionsförslag som bl.a. fördömde de israelis-
ka bosättningarna och förklarade dem illegala. Båda
gångerna föll förslagen tyvärr på amerikanska veton.
Mot denna bakgrund bedömer jag det utsiktslöst att
nu i säkerhetsrådet försöka driva ännu mer långtgåen-
de förslag, t.ex. om sanktioner. Ensidiga svenska
åtgärder i form av sanktioner mot de israeliska bo-
sättningarna - något som interpellanten efterfrågar -
är inte aktuella.
Bengt Hurtig berör vidare den resolution som det
tionde brådskande extra mötet med FN:s generalför-
samling antog den 15 juli 1997 om israeliska aktivite-
ter på av Israel ockuperat område, inklusive Jerusa-
lem. Sverige röstade för denna resolution. Bengt
Hurtig anger att regeringen inte tackat ja till inbjudan
från Schweiz till en konferens om åtgärder för att
tillämpa den fjärde Genèvekonventionen på ockuperat
palestinskt område, inklusive Jerusalem. Någon sådan
inbjudan från Schweiz finns inte. Som jag tidigare
svarat Bengt Hurtig (fråga 1997/98:31) uppdrogs i
resolutionen åt FN:s generalsekreterare att lämna en
rapport till församlingen i frågan. Generalsekreteraren
vände sig till depositarien Schweiz, som i sin tur
kontaktade alla parter i konventionen med en begäran
om synpunkter för vidarebefordran till generalsekrete-
raren. Sverige, i likhet med övriga medlemsstater i
EU, svarade Schweiz att det är angeläget att finna
lösningar på konflikten i Mellanöstern och att vi med
oro ser på utvecklingen i de ockuperade områdena,
inklusive Jerusalem. Vidare föreslogs att Schweiz
skulle undersöka möjligheterna att sammankalla ett
expertmöte för att utröna de politiska och juridiska
förutsättningarna för en konferens mellan konventio-
nens alla parter.
Efter det att generalsekreteraren avlämnat sin rap-
port återupptogs generalförsamlingens extra möte den
13 november 1997. I resolutionen ES-10/4, som då
antogs, rekommenderades Schweiz bl.a. att arrangera
ett expertmöte. Ett sådant expertmöte har till uppgift
att närmare belysa frågan om att inkalla en konferens
om åtgärder för att tillämpa den fjärde Genèvekon-
ventionen på ockuperat palestinskt område. Deposi-
tariens arbete fortsätter således.
Herr talman! Bosättningsfrågan är ett av de största
hindren för en fredlig lösning av konflikten mellan de
israeliska och palestinska folken. Därför finns det all
anledning för omvärlden att noga följa frågan och
söka bidra till en lösning.