Fru talman! Det tillhör god ordning att man skall
tacka för svaret, men det här svaret reser faktiskt fler
frågor än det ger klarhet om. Jag hade egentligen fler
frågor, men jag blev förhindrad att ställa dem. Jag
hade inte möjlighet att komplettera interpellationen
och tala om att postlagen ligger under Kommunika-
tionsdepartementet. Det var den delen det gällde.
Jag vill börja med att försöka få klarhet i svaret.
Avtalet mellan Posten AB och staten går ut den 31
december 1996, det är helt riktigt. Men här bryter
man, som jag ser det, ett avtal under pågående avtal-
speriod. Här gäller det ju, som framgår av andra sidan
av interpellationen, lantbrevbäring.
Det sägs att det har blivit ökade kostnader för
Posten. Men frågan är vilka kostnader det är som har
ökat. Det område som jag talar om har haft postut-
bärning genom lantbrevbäreri i 40 års tid. Antalet
hushåll har varit detsamma. Och helt plötsligt har det
nu blivit dyrare att köra bil. Ändå har vi, vad jag vet,
inte höjt bensinpriset, så den motiveringen är inte
möjlig.
Det står att det är regioncheferna som bedömer
detta. Jag kan aldrig tänka mig att regioncheferna har
makt att göra den bedömningen. Hur skulle postservi-
cen bli, och hur skulle det bli med avtalet mellan
staten och Posten AB om regioncheferna hade makten
att helt och hållet bedöma vad som är rimlig kostnad
och vad som inte är det?
Vi har, som kommunikationsministern väl känner
till, ett ganska vidsträckt och avlångt land. Jag tror
faktiskt att södra Sverige har mycket mindre postser-
vice i form av lantbrevbäreri än vad den norra delen
av Sverige har. Skulle man i den norra delen av Sve-
rige börja ta ut avgifter, skulle det inte räcka med
1 500 kr. Man skulle få ta 2 500 kr eller 3 500 kr.
Finns det något tak, och vad gäller i så fall? Vilket
avtal bygger man på?
Sedan vill jag ta upp slutklämmen, att Posten ver-
kar på en fri marknad. Det stämmer till en viss del.
Men när det gäller lantbrevbäreri var det väl ändå ett
slag i luften. Vem är konkurrenten?
Jag har Postens avtal med staten, och jag har lus-
läst det. Det står, vad jag har kunnat hitta, ingenstans
att Posten AB har möjlighet att ta ut en avgift för
lantbrevbäreri. Det verkar vara taget helt ur tomma
luften. Personer som jag har varit i kontakt med und-
rar: Om Posten får genomföra sina tilltag, kommer då
Räddningstjänst, polisväsende och brandmyndigheter
att göra likadant? Kommer de att säga: ni måste betala
för den sista biten, annars kör vi inte fram till er?
Här går vi på alla andra områden ut och säger att
vi skall ha en regional balans. Staten satsar stora
pengar för att upprätthålla och hitta nya möjligheter
för verksamheter ute i regionerna. Detta tilltag kom-
mer ju att försvåra för människor att starta eget och
att stanna kvar i områden där man har bott och verkat
under lång tid. Staten har satsat regionalpolitiska
pengar på dessa områden - samtidigt genomför Pos-
ten sådana här drastiska åtgärder. Jag tycker att det är
ett otyg!
Jag förstår inte med vilken rätt man gör på detta
sätt, och jag tycker inte att det är roligt att behöva läsa
rubriker som lyder: "Vi flytt´ int". Det är södra Sveri-
ges kommuner som är drabbade av detta, inga andra
vad jag vet.
Frågan man måste ställa sig är varför man skall
betala porto, om man inte får hem posten. Då skulle
man ju gå ut och säga åt folk att inte skicka någonting,
så vi slipper verksamheten. Då skulle man lika gärna
kunna säga till oss som bor i centralorterna och som
har närmare till posten att vi får gå och hämta vår post
själva.
Det var någon som sade att Posten kanske har
blivit miljömedveten. Drar man in lantbrevbäreriet
kommer det inte att gå några postbilar som släpper ut
koldioxid. Men samtidigt kanske det blir så att tio elva
hushåll måste åka in till posten för att få postservice.
Detta blir orimligt, och jag tror faktiskt inte att det
finns något riktigt beslut. Jag tror att det är någon
regionchef som har fått för sig att han skall spela
någon typ av herre, och sätta åt människor.
Det står att man, om man har problem med handi-
kapp, skall få sin post hemburen. Om nu den person
som bor i den sista kåken i ett område har någon typ
av handikapp, skall då brevbäraren köra förbi alla
andra postlådor för att nå det sista huset i sträckning-
en? Det blir inte heller riktigt. Och vem är det som
till syvende och sist som avgör vem som har ett han-
dikapp? Skall man ha ett läkarintyg och komma till
posten och säga: Titta, jag har de här handikappen och
de här problemen?
Detta är inte rimligt. Jag vet inte precis om kom-
munikationsministern och regeringen skall regionche-
fen i örat, men man måste gå vidare i denna fråga. Jag
är inte ute efter någon typ av ministerstyre, men på ett
eller annat sätt måste detta gå att lösa.