Fru talman! Jag ser ett annat problem. De personer
som jag har haft kontakt med säger att de kommer att
vägra att flytta brevlådan eftersom det kommer att bli
sådana avstånd. De har förlagt sin verksamhet när det
gäller kassaservice hos lantbrevbärarna, har skött sina
inbetalningar, och Posten har ställt upp med utbetal-
ningar. De kan inte ha denna service kvar. De säger
då: Vi kommer inte att flytta ut våra brevlådor.
Jag frågade dem: Har ni pratat med någon om vad
som händer? Ja, säger de. Vi har pratat med de regio-
nala kontoren. Där säger de: Gör ni inte på det här
viset kommer vi att behålla posten på postanstalterna.
Där lagras den en månad, och sedan sänds den tillba-
ka till avsändaren. Då blir det återigen ett problem för
dessa människor.
Alla som har post vet hur mycket man är beroende
av en väl fungerande postverksamhet. Inbetalningar
sker. Man har TV-räkning, teleräkning och andra
räkningar. Man skall betala hyra och har bankaffärer.
Allt detta går via posten. Hur kommer andra myndig-
heter att reagera när de får tillbaka post där adressaten
mer eller mindre står som okänd? Det är dessa uppgif-
ter de går efter.
Detta har gått väldigt snabbt. Dessa brev har de
berörda fått i januari månad. Avtalet skulle vara un-
derskrivet och inskickat till den 5 februari, utan någon
som helst diskussion med de berörda människorna.
Jag menar att dessa myndigheter har gått mycket
drastiskt fram. De gör människor väldigt oroade när
de bär sig åt på det här viset. Så här kan det inte gå
till.
Jag kan förstå om man diskuterar en rationalise-
ring. Men det får inte gå till så här. Posten har andra
möjligheter att skydda den viktiga del som lantbrev-
bäringen är för många människor i landet. Vi kan inte
på detta sätt tvinga människor från sitt boende och in
till centralorter. De måste kunna ha en rimlig service,
som det står i postlagen. Oavsett var man bor i landet
skall man ha rikstäckande post- och kassaservice. Det
är bra skrivet, och det är en bra utgångspunkt när det
gäller den här verksamheten.