Fru talman! Kommunikationsministern sade un-
gefär så här i sitt inlägg: Självklart är jag mycket
angelägen att riksdagens beslut om att det i Sverige
skall finnas en grundläggande post- och kassaservice
för alla medborgare ligger fast.
Jag blev glad över att höra det. Men sedan blev jag
mycket betänksam över kommunikationsministerns
glidningar litet längre fram i svaret beträffande regio-
nalchefers egenbestämmande och det här med kon-
kurrensutsatt sektor. I samband med att vi behandlade
trafikutskottets betänkande om Post och telekommu-
nikation här i kammaren i våras, påpekade vi ju från
Centerns håll att medelsanvisningen för den rikstäck-
ande betalnings- och kassaservicen innebar en bety-
dande neddragning av anslagen. Vi varnade för detta,
och föreslog i stället oförändrat anslag. Vi ville avvak-
ta att regeringen kunde visa att den föreslagna redu-
ceringen inte skulle försämra service och tillgänglig-
het i glesbygden.
Tyvärr tvingas vi nu se att våra farhågor tydligen
besannas. På det ena stället efter det andra på lands-
bygden - det har bl.a. hänt i norra Kalmar län och på
olika orter i Skåne och i Blekinge - plockas nu brev-
lådorna ned. Ibland sägs motivet vara lantbrevbärar-
nas säkerhet, det argumentet har använts, ibland sägs
det vara kostnadsskäl som ligger bakom.
Bägge dessa problem tycks dock kunna lösas om
glesbygdsbefolkningen är villig att betala extra. I det
här fallet är det fråga om 1 500 kr per år. Det ser ut
som en ganska tillhöftad summa. När blir summan
2 500 kr, eller 3 500 kr? Vem bestämmer detta?
Det är inte rimligt att landsbygdsbefolkningen på
det här sättet diskrimineras och tvingas betala de
rationaliseringar Posten säger sig vara tvungen att
göra. Jag delar trafikutskottets mening. Från trafikut-
skottets och hela riksdagens sida sades att man ville
understryka den betydelse som lantbrevbäringen har
för den regionala utvecklingen. Man förutsatte att
riksdagens mål om en väl fungerande rikstäckande
postservice uppfylls.
Mot den bakgrunden vet vi att riksdagen har fast-
ställt sociala och regionalpolitiska mål i postlagen, där
den första paragrafen som bekant lyder: "I landet skall
det finnas en rikstäckande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla oavsett adressort."
Jag vill ställa två frågor till kommunikationsminis-
tern. Anser kommunikationsministern att det står i
överensstämmelse med riksdagens mål och med
postlagen att låta glesbygdsbefolkningen betala extra
för den postservice som avtal och lag fortfarande
föreskriver?
Eftersom jag förutsätter att kommunikationsminis-
terns svar på frågan är nej, blir min följdfråga: På vad
sätt avser kommunikationsministern att agera för att
förhindra en tilltagande försämring av Postens distri-
butions- och kassaservice på landsbygden?