Herr talman! Vi närmar oss den del av året då
många gärna vill börja dra i väg till sommarstugan,
med en kanske litet enklare stil på sitt liv. Man vill
leva litet primitivare. Visst låter det mysigt när man
talar om surrande spritkök och levande ljus.
När jag senast upplevde detta var det snarast i en
stämning av spöklikhet. Det var vid ett av de möten
jag har haft med dem som har drabbats av det som
vi kallar för elöverkänslighet. Man kom fram till
dörren i ett vanligt bostadsområde. Dörrklockan
var urkopplad, man fick knacka på dörren. När vi
hade suttit där en stund ringer telefonen, och den
var kopplad på ett sådant sätt att det inte var direkt
i närheten av själva telefonen som abonnenten
svarade, utan det var en lång och krånglig
anordning ett antal meter från telefonen. När man
tittade upp närmast taket såg man hur vissa av
kopplingsdosorna var helt tomma. På andra ställen
hade man kopplat ur det elektriska.
Där vid sitt bord med levande ljus satt den unge
civilingenjör som förut vid dataskärmen arbetat
med det högteknologiska JAS-projektet. Han
skulle bjuda på te. Det var då det surrande
spritköket hördes. Visst kunde han använda sitt
skafferi. Bra skafferi i all ära, men hur många vill
vara utan kyl och frys, eller vem vill vara utan TV,
video, diskmaskin, elspis, mikrovågsugn, skiv- eller
CD-spelare, rakapparat, hårtork, eller ännu värre
som i hans fall utan sitt jobb?
Bertil Danielsson påpekade förut att vi inte vet så
mycket kring detta. Just det är ganska oroande. Det
är så mycket i vår miljö som vi inte har något grepp
om, där vi kanske redan har passerat en gräns som
vi alltför sent kommer underfund med att vi har
passerat.
Vi vet inte om olika påverkansfaktorer gemensamt
löser ut allergier. Vi vet inte med säkerhet om de
samband som tycks finnas mellan
kvicksilverförgiftades och elöverkänsligas allergier
och vad de kan bero på. Vi kan konstatera att en av
landets stora tidningar i dag har ägnat en hel bilaga
åt allergier. Även om man inte tar upp just frågan
om elöverkänslighet, påpekar man att ungefär var
fjärde svensk i dag är överkänslig för något ämne
eller någon miljö.
Vi kan som motionärer i dag vara ganska nöjda.
Många har alltför länge inte tagit de drabbade på
allvar. Jag hade en frågedebatt i ärendet i höstas
och kunde konstatera med det svar jag fick att man
på berört departement ännu inte hade insett djupet
av dessa problem. Det var med en viss besvikelse
som jag den gången lämnade talarstolen.
Nu kan jag konstatera att utskottet har, med bl.a.
utskottsförhör kring problemen, insett allvaret och
kommit fram till ett bra förslag och, som Johan
Lönnroth påpekade förut, markerat att de åtgärder
som kan vidtas skall vidtas utan dröjsmål.
Herr talman! Jag tillstyrker varmt hemställan i
betänkandet.