Herr talman! Det är något ovanligt att begära replik
när betänkandet är enigt och utskottet har fått
beröm av de i debatten deltagande ledamöterna.
Men det var några synpunkter som jag kanske ändå
vill kommentera.
Det är givetvis så, Johan Lönnroth, att riksdagen
som lagstiftande och beslutande församling måste
vara väldigt försiktig när det gäller frågor som har
med forskning och liknande att göra. Vi får inte
råka i den situationen att riksdagen sliter tvister
inom forskningsvärlden genom att fatta beslut i en
eller annan riktning. Vi måste ha så gott underlag
för våra ställningstaganden att det inte komma i
fråga att vi har tagit ställning för en eller annan
part.
När det gäller de elöverkänsliga människornas
situation delar jag självfallet den uppfattningen att
de måste få komma till tals, liksom alla andra som
har något att tillföra i dessa frågor. Vi hade
uppvaktning i utskottet från de elöverkänsligas
förening. Vi lyssnade med uppmärksamhet på vad
man hade att framföra. Jag är övertygad om att
man också i framtiden kommer att ta hänsyn till vad
som framkommer.
Rune Thorén sade i sitt inlägg att det är
otillfredsställande och t.o.m. skrämmande att vi vet
så litet. Ja visst, det är därför som utskottet har
ägnat ett så stort intresse åt den här frågan. Den har
fått ett eget betänkande och en ordentlig
genomlysning, och man har gjort en kraftfull
skrivning som är uppfordrande och krävande
gentemot regeringen, som nu har ett påtagligt ökat
ansvar för dessa frågor.
Till Rune Thorén vill jag också säga att självfallet
kommer uppmärksamheten att vara stor och
omfattande även framöver. Frågan om
elöverkänslighet är inte löst eller avförd från
dagordningen genom beslutet i riksdagen, utan
detta är början till en process. Jag utgår ifrån att
inte minst ledamöterna i Sveriges riksdag kommer
att bevaka hur denna fråga framöver behandlas.