Fru ålderspresident! Under den tidigare debatten talade vi om vikten av att skydda skog och mark. Det är åtminstone sådant som man ser med blotta ögat. Men det som sker under havsytan har vi en tendens att glömma bort.
I våra hav finns det stora ekosystem och väldigt komplicerade system som samverkar med varandra, och de måste skyddas. Ett stort hot i dag mot ekosystemen är ett storskaligt fiske, om det bedrivs på ett felaktigt sätt.
I Sverige har vi under de senaste åren varit ganska bra på att skydda fler områden i Östersjön och Nordsjön, och det är bra. Men om man tittar närmare på Natura 2000-områdena ser man att i de flesta av dem tillåts fortfarande storskaligt fiske. Även bottentrålning tillåts i ett fyrtiotal - det blev siffran när jag räknade samman dem - av dessa områden, och det är lite märkligt. Då känns det som att man urholkar hela idén om att skydda ett område. Storskaligt fiske är kanske den mest påverkande verksamheten som man kan tänka sig i ett marint område.
Fru ålderspresident! Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 12, som handlar om att man borde införa ett förbud mot bottentrålning i Sverige och att vi också på EU-nivå borde verka för ett sådant förbud.
Att fiska med bottentrål innebär ju att man har ett brett, stort och tungt garn som sveper över bottnen, rör upp den och tar med sig en mängd av de levande miljöer som finns där.
Precis som Moderaternas Jesper Skalberg Karlsson sa tidigare är det helt uppenbart att detta har en miljöpåverkan. Det är också därför som vi i Sverige har utvidgat trålgränsen så långt som det bara är möjligt enligt EU:s lagstiftning.
I det område i Öresund där det har funnits ett förbud mot bottentrålning sedan 30-talet kan man se att det finns ett helt annat liv på bottnen. Fiskebestånden är mycket mer levande där än i andra jämförbara områden. Därför borde ett förbud mot bottentrålning införas.
Ibland framförs det att dagens trålar är mycket bättre än gårdagens, att de kan vara mer selektiva och så vidare, och det är ju bra. Ibland kanske det uppstår en diskussion om huruvida det är bottentrålar över huvud taget. Men är det så att de nya redskapen är så förfinade och bättre än konventionella garn skulle jag inte kalla dem för bottentrålar i den traditionella meningen.
I betänkandet tar Vänsterpartiet också upp EU:s externa fiskepolitik och de så kallade fiskepartneravtal som EU har med ett fjortontal fattiga länder, företrädesvis afrikanska länder. Vi i Vänsterpartiet menar att dessa avtal är en kolonial rest, att det gäller främst länder som tidigare har varit spanska eller portugisiska kolonier som man har slutit avtal med. Det är områden där kolonialmakterna tidigare har fiskat, och man vill kunna fortsätta att göra det när de europeiska fiskevattnen i stort sett är utfiskade.
Det går åt mycket pengar av våra skattemedel för att finansiera de nykoloniala fiskeavtalen. Vi i Vänsterpartiet menar att det enda raka är att ta dessa pengar och i stället investera dem i att utveckla ett lokalt hållbart fiske i dessa länder: Senegal, Mauretanien, São Tomé och Príncipe, Tanzania och så vidare.
De här länderna har aldrig erbjudits det, utan man erbjuds hela tiden bara nya fiskeavtal, där europeiska flottor ska fiska upp deras fisk. Det är svårt för ett fattigt land, som kanske också är korrupt och toppstyrt, att säga nej när man får miljontals euro från Bryssel. Vår reservation på området handlar om att avskaffa de här avtalen och i stället omvandla dem till utvecklingsprojekt för lokalt och hållbart fiske.
Fru ålderspresident! Jag skulle också vilja ta upp den rapport som vi i miljö- och jordbruksutskottet har tagit fram och som finns som bilaga. Det är en granskning som vi i utskottet har gjort av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket. Pelagiskt fiske gäller fiskar som simmar fritt i havet. Det handlar främst om sill, skarpsill och makrill. Systemet med att man helt enkelt ska kunna överlåta och sälja vidare fiskerättigheter till andra fiskeriföretag infördes och klubbades i Sveriges riksdag 2009. Jag har varit ordförande för den utvärderingsgrupp som har tagit fram den här rapporten, som finns som en bilaga till betänkandet.
Jag ska inte dra hela innehållet men ska kort nämna några av de slutsatser som vi har kommit fram till. Vi konstaterar att införandet och genomförandet av det här systemet med överlåtbara rättigheter har fungerat väl och uppfyllt sitt syfte. Det har också inneburit att andelen fiskefartyg inom det pelagiska fisket har halverats och att ägarkoncentrationen inom det pelagiska fisket har ökat. De som är aktiva inom sill- och makrillfisket är överlag nöjda med systemet, men vad gäller det småskaliga och kustnära fisket noterar vi att det finns en relativt utbredd kritik.
Vi säger att det är viktigt med ett enkelt regelverk. Där man kan ska man göra regelförändringar. Men självklart måste syftet med lagar och regler bibehållas. Vi säger också att det kan vara en god idé med försöksverksamhet med kamerakontroll på fiskebåtarna för att säkerställa att landningen av fisken blir som den var avsedd att bli.
Avslutningsvis noterar vi att tiden för systemet med överlåtbara fiskerättigheter går ut 2019. Många i branschen vill självklart veta hur det blir i framtiden. Vi säger att det i god tid bör tillsättas en parlamentarisk arbetsgrupp som ska fortsätta att se över det här systemet för att man i god tid ska kunna fatta ett beslut om hur systemet ska se ut i framtiden.