Fru ålderspresident! Vi behandlar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2016/17:MJU14.
Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Havsmiljön har stått i fokus på senare år både nationellt och internationellt, och det är viktigt att det påbörjade arbetet fortsätter och utvecklas. Kunskaperna om livsmiljöerna och arterna i havet är betydligt sämre än vår kunskap om landmiljöerna. Vi behöver därför ett fortsatt kunskapslyft och måste också agera enligt försiktighetsprincipen när kunskaperna inte är tillräckliga.
Det finns en lång rad larmrapporter som beskriver tillståndet i våra hav och de utmaningar som fiskeriförvaltningen står inför. Den fråga som kanske fått störst uppmärksamhet i Sverige är utfiskningen av torsk i Östersjön, men problemen är långt större än så. I dag är 90 procent av världens fiskbestånd överfiskade eller fiskade till sin gräns. Världsbanken beräknar kostnaden för dåligt skött fiske till 50 miljarder dollar per år. En stor del av världen har i dag problem med för stora fiskeflottor och överfiske, vilket leder till att de marina ekosystemen sätts ur balans utan att fisket blir lönsamt.
Havet är en stor resurs, men vi blir fler och fler i världen som ska dela på resurserna. Om vi ska kunna fortsätta äta fisk behöver vi lära oss hur vi ska nyttja haven och sjöarna på ett sätt som behåller balansen och bevarar den biologiska mångfalden. Det går helt enkelt inte att fiska hur mycket som helst och på vilket sätt som helst, utan fisket måste ske på ett långsiktigt hållbart sätt och utgå från vad bestånden tål.
Fru ålderspresident! Målet för EU:s gemensamma fiskeripolitik är att den ska säkerställa att fiske och vattenbruk är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningsmässigt hänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen.
Den gemensamma fiskeripolitiken slår fast att EU ska sträva efter att säkerställa att fiskeavtal med länder utanför EU är till nytta i både EU och berörda tredjeländer. EU ska aktivt stödja och bidra till utveckling av vetenskaplig kunskap och rådgivning. Enligt Havs- och vattenmyndighetens rapport om den gemensamma fiskeripolitiken har det varit tydligt att de nya krav som ställs i grundförordningen har följts konsekvent i samband med de förhandlingsmandat och protokoll för hållbara fiskepartnerskapsavtal och protokoll som diskuterats i rådet under 2015.
Rådets förordning om upprättande av ett gemensamt system för att förebygga, motivera och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske innebär bland annat att om ett tredjeland inte har fiskeriförvaltning i linje med internationella regler och grundprinciper är det möjligt att förbjuda import från landet i fråga.
Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara pådrivande för att de beslut som fattas inom EU ska leda till en hållbar förvaltning av fiskebeståndet både inom EU och globalt.
Fru ålderspresident! En av beståndsdelarna för att nå målen om ett hållbart fiske är fiskerikontrollen. I Sverige är det Havs- och vattenmyndigheten som har det övergripande ansvaret för den i huvudsak EU-reglerade fiskerikontrollen. Fiskerikontrollen sköts genom årliga tillsynsplaner som omfattar samtliga insatser på fiskerikontrollens område. Havs- och vattenmyndigheten håller på att förändra sitt sätt att arbeta mot ett mer riskbaserat arbetssätt, vilket innebär att man fokuserar kontrollen på de områden där risken för överträdelser bedöms som störst.
Fru ålderspresident! Sverige är ett land med lång kuststräcka, massor med insjöar och tusentals mil älvar, åar och andra vattendrag. Historiskt har fisk och skaldjur varit ett viktigt livsmedel och fisket en viktig näring, och så är det fortfarande. Yrkesfisket bidrar till en levande landsbygd, kust och skärgård. Arbetstillfällen skapas inom både fisket och beredningsindustrin. Det ger också arbetstillfällen i industri, verkstäder, turism och besöksnäring. Det hjälper till att uppnå miljökvalitetsmålet om en levande kust och skärgård. Därför måste vi värna det kustnära, hållbara fisket utmed vår kust.
Det svenska yrkesfisket domineras av småföretag. År 2015 fanns det 968 företag.
Vi behöver också fundera på hur vi använder råvaran. 60 procent av fisken som fångas går till foder.
Sverige är ett av de länder där det äts mest fisk, men trots vår långa kuststräcka och våra många sjöar och vattendrag är den mesta fisken vi äter importerad. Vi behöver utveckla beredningsindustrin för att få upp värdet på råvaran fisk. Beredningsindustrin är dock beroende av kontinuerlig lokal landning av färsk fisk. Därför är det viktigt att vi stöttar det småskaliga kustfisket, så att det fortsätter att utvecklas.
Havs- och vattenmyndigheten har infört ett antal regler för att främja det småskaliga kustfisket och möjligheterna till ökad lönsamhet. Det avser bland annat byte av tillståndshavare, möjlighet för nyetablering och fiske utan fångstbegränsning inom ramarna för tilldelad kvot. Enligt Havs- och vattenmyndighetens årsredovisning arbetar myndigheten också kontinuerligt med regelförenkling och uppföljning av föreskriftsarbetet. Man rapporterar även att förenklingsinsatser har skett när det gäller föreskrifter och annan lagstiftning men också på områdena bemötande och service, samverkan med näringen och tillsyn och kontroll.
Fru ålderspresident! Vattenbruket har stora möjligheter att öka i Sverige. Det är troligtvis den livsmedelsproduktion som globalt växer snabbast. Den står för 50 procent av all matfisk. 80 procent av den fisk vi äter i Sverige är importerad. Här kan vi se att det finns stora möjligheter att utveckla vattenbruket. I Sverige är fiskodling mindre vanligt än i våra grannländer. Vi har helt enkelt inte haft den traditionen, men det håller på att ändras. Sverige, med sin långa kust och sina många sjöar, har goda förutsättningar för fiske och vattenbruk i hela landet. Regeringen satsar 35 miljoner kronor på åtgärder inom vattenbruket inom ramen för livsmedelsstrategin.
Dock finns det nackdelar med fiskodling till havs. Marinbiologer har räknat ut att 1 000 ton odlad fisk motsvarar utsläppen från 10 000 människor då foderrester och fekalier inte samlas upp utan bidrar till övergödningen. Det ger också syrefria bottnar under odlingskassarna. För att odla 1,2-1,3 kilo fisk krävs 1 kilo foder, som i de flesta fall består av fiskmjöl. Men det finns alternativ, och här ligger vi långt framme i Sverige när det gäller biologisk forskning och tekniskt kunnande. Man tittar särskilt på att begränsa miljöpåverkande utsläpp och att ta fram hållbara foderkällor.
Fokus för svenskt vattenbruk är hållbarhet som beaktar såväl miljö som ekonomi, innovation och djurhälsa.
En spännande utveckling är fiskodling på land. På många platser i Sverige har man börjat odla fisk på land, många gånger i nedlagda lantbruk. Fisken odlas i slutna system och får ett foder som till stor del är växtbaserat. Det här är en näring som växer, så i framtiden köper man kanske närodlad fisk från en lantbrukare i sin närhet.
Avslutningsvis vill jag bara säga att det är tur att det är Socialdemokraterna som ska tolka beslut från Socialdemokraternas kongress, och inte andra partier i kammaren. Vi kan påminna oss om att Sverige redan har ett generellt bottentrålningsförbud där Sverige har rådighet.
(Applåder)