Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 8, som är en KDreservation om regelförenkling.
Det har varit mycket intressant att följa debatten om fiskeripolitik här i dag. Det finns mycket kunskap i miljö- och jordbruksutskottet. Men att man har skaffat sig teoretisk kunskap om en fråga behöver inte betyda att man alltid hamnar rätt. Jag sitter inte i detta utskott, men jag har ett starkt intresse för frågan. Jag märker att det finns mycket kunskap i utskottet men också olika viljor, och det tar sig olika uttryck.
Min bakgrund är att jag kommer från västkusten och Öckerö och har fiskat tillsammans med min far och mina bröder. Vår släkt har fiskat sedan 1600-talet. Det har inneburit stora umbäranden, och man har betvingat stormar. Jag har många härliga bilder från när jag var ute och fiskade med min far, bland annat på Shetlandsöarna och runt omkring i Nordatlanten.
Jag har ett par reflektioner efter dagens debatt. Den första handlar om bottentrålning. Flera partier säger nej. Andra har en mer nyanserad syn. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är starka anhängare av ett fullständigt förbud mot bottentrålning. Detsamma gäller Socialdemokraterna, som på sin nyligen avslutade kongress beslutade att säga nej till bottentrålning. Innebörden av motionen som gick igenom på S-kongressen var att förbjuda på svenska vatten men också att verka för beslut om förbud mot bottentrålning inom hela EU.
Med ett trålförbud i det kustnära fisket tar man bort, precis som Jesper Skalberg Karlsson sa, 100 procent av räkfisket och ungefär 70 procent av allt kräftfiske. Utan bottentrålning blir det ingen fångst av räkor och liten fångst av bottenlevande fisk som torsk och plattfisk utmed de svenska kusterna.
Vi har ju en hel del skyddade områden för att hantera de eventuella risker som fisket kan medföra. Yrkesfisket är självklart intresserat av ett hållbart fiske. Man har dessutom fiskat i hundra år med bottentrål på ungefär samma ställen, som Lars Tysklind var inne på, till exempel i Gullmaren där man fiskar på ställen där fisken trivs. Det är därför man återkommer hela tiden. Fisken trivs där, och det fisket fungerar.
Vi stiftar ju lagar i riksdagen, och ett förbud mot bottentrålning skulle betyda ett slut för svenskt fiske. Så är det.
Fru ålderspresident! Min andra reflektion gäller kameror ombord. Uppföljningsgruppen, med Jens Holm från Vänsterpartiet som ordförande, skriver i sin rapport: "I det fortsatta arbetet är det viktigt att utveckla kontrollen så att olagligt utkast av fisk förhindras. Ett sätt kan vara att inleda en försöksverksamhet med kamerakontroll. Det är viktigt att landningsskyldigheten kan säkerställas och att riksdagen får information från regeringen om vilka resultat som förstärkningen av fiskerikontrollen har gett."
Jag kan förstå om taxichaufförer, polismän och ordningsvakter kan behöva kamerakontroll, för att inte tala om vissa offentliga utsatta platser. Men då handlar det hela tiden om säkerhet. Det gör inte det här. Här ska människor kontrolleras utifrån att de ses som potentiella lagbrytare.
Jag förstår inte att uppföljningsgruppen, som ju har djupa insikter om fisket, ställer sig bakom att kameraövervakning skulle prövas. Hur tänker ni? Det skulle vara intressant att höra hur det här skulle utformas, var kamerorna ska sitta och vad det är som ska kontrolleras. Vi talar med stolthet om integritet i andra sammanhang, men här gäller tydligen inte den principen.
Vi talar om yrkesfiskare, som i dag är ansvarfulla företagare. VMSsystemet sänder signaler som gör det möjligt att se var båten befinner sig. När fisken är fångad skriver man in i loggboken vad man har fått. Sedan sker en avräkningskontroll vid landningen av fångsten, och man godtar en felmarginal på 10 procent.
Det kan vara svårt för en yrkesfiskare när det är tufft väder att uppskatta hur mycket fisk man har fått. Säg att det är 300 kilo som han skriver in i loggboken, och så visar det sig vara 350 kilo. Då överstiger man marginalen och blir bötfälld. Skulle inte den här kontrollen, som jag ändå tycker kan försvaras, kunna vara tillräcklig?
Kameraövervakning innebär en inhuman syn på en yrkeskår. Att den frågan får politisk uppbackning tycker jag är beklämmande. Som jag sa är personlig integritet viktig i andra sammanhang, men inte just här. Här är det tydligen fritt fram att kränka den integriteten.
Fru ålderspresident! Min tredje reflektion gäller säl och skarv. Jag tror att jag nöjer mig med sälen med tanke på tiden.
Flera talare har varit inne på det här. Vi hörde om det på ett seminarium i förra veckan. Jag tror att vi är ganska överens.
Nu kommer jag att använda siffror som kanske inte är på decimalen rätt: En säl äter 5-7 kilo fisk om dagen. Det finns enligt uppgift 24 000 sälar i Östersjön. Säg att den siffran stämmer - att varje säl äter 7 kilo fisk. Gånger 365 dagar gånger 24 000 sälar går det då åt drygt 61 000 ton fisk varje år. Det är en katastrof för fisket; det förstår var och en.
Sälarna gör det garnfiske som många säkert skulle förespråka omöjligt. Det blir som ett dukat smörgåsbord för sälen, som det uttrycktes på seminariet. Att ersätta trålen med garnfiske saboteras helt enkelt av sälarna.
Jag lämnar skarven därhän, fru ålderspresident, men innan jag kommer i hamn vill jag nämna något om ålen.
Sedan den 1 maj 2007 råder ett generellt förbud mot att fiska ål för den som saknar särskilt tillstånd. För att få tillstånd att fiska ål måste man tidigare ha haft ett sådant tillstånd. Vissa sötvatten i Sverige är undantagna från förbudet. Där är det alltså möjligt för fritidsfiskare att fiska ål. Till följd av de strängare reglerna har antalet ålfiskare halverats sedan 2006. Även fångstmängderna har halverats under samma tid.
Jag vill avsluta där jag började. Det är glädjande att det pelagiska fisket i huvudsak fungerar, framför allt tack vare överförbara fiskerättigheter. Jag tror att sådana rättigheter kommer också inom det demersala fisket. Det är nödvändigt på sikt. Men det måste komma underifrån, som det gjorde med det pelagiska fisket, inte ovanifrån från politiker och myndigheter.
Det finns en positiv utveckling mellan Havs och vattenmyndigheten och yrkesfiskarna. Den dialogen, som vi har saknat tidigare, är väldigt positiv.
(Applåder)