Fru ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nr 7, som handlar om regelverket för yrkesfisket.
Det här är ett betänkande som bygger på ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Därför läggs fokus av naturliga skäl på vissa ämnen som det har motionerats om. Vi tar upp en hel del punkter som är viktiga för oss i Liberalerna. Det handlar om globalt hållbart fiske, regelverket för yrkesfisket samt redskapsanvändning, och då kanske främst utveckling av redskap som är skonsammare för miljön och har bra selektivitet. Det är alltid en avvägningsfråga om man ska kunna använda ett redskap eller inte.
När vi diskuterar fiske och har den här typen av fiskedebatter tenderar det rent allmänt, i alla fall tämligen ofta, att bli som att vi diskuterar något slags förbuds- och avvecklingsplan för fisket. Men det är väldigt viktigt att vi diskuterar utvecklingen av fiskebestånden och fiskenäringen. Precis som Jesper Skalberg Karlsson sa här tidigare är detta en väldigt omfattande näring som är viktig på många orter. Jag ska försöka hålla mig till det senare och prata om utvecklingen av fiskenäringen.
Fru ålderspresident! Jag startar med det svenska yrkesfisket, med fokus på regelverket för detta. Det regelverk som styr handlar i mycket om EU:s gemensamma fiskeripolitik, som vi väl ändå får säga att det har skett en framgångsrik reformering av. Sverige har under många år spelat en väldigt avgörande roll under framtagandet av den reformeringen, och det kan vi vara lite stolta över. Men det finns trots allt också ett nationellt utrymme som vi måste hantera. Då gäller det att hantera det på så sätt att vi verkligen stöder fiske som är miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart.
Det går som ett mantra att vi vill gynna det småskaliga och kustnära fisket, och det vill vi naturligtvis göra, även från Liberalernas sida. Men som Jens Holm tog upp har vi även det pelagiska fisket, och vi ska inte underskatta betydelsen av att det finns ett svenskt pelagiskt fiske.
Det finns väl inget tvivel om att vi alla tycker att det fiske som bedrivs ska ske inom ramen för de vetenskapliga bedömningar som finns. Då finns det ett antal hjälpmedel och självklara utgångspunkter. En utgångspunkt som framfördes på det fiskeseminarium vi hade med anledning av rapporten förra veckan är att hållbarhet och lönsamhet måste gå hand i hand. Det är naturligtvis viktigt. Sedan måste förvaltningen vara en ekosystembaserad flerårsförvaltning. Slutsatsen är att man verkligen måste se till hela ekosystemet och naturligtvis kunna diskutera bestånden och fiskuttagen, men även ta med betydelsen av säl och skarv i den typen av diskussion. Vad man sedan exakt ska göra får man väl komma fram till.
Begreppet MSY, maximal hållbar avkastning, är centralt. Man ska inte ta ut mer fisk från fiskpopulationerna än vad som är långsiktigt hållbart. Här ska man naturligtvis också tillämpa en viss försiktighetsprincip, och vi har under senare år haft som tradition i miljö och jordbruksutskottet att ha den försiktighetsprincipen.
En annan utgångspunkt är att vi måste utveckla de goda samarbetsmodeller med dialog mellan fiskare, forskare och myndigheter som finns inom ett antal regioner och ta till vara dem. Det är oerhört viktigt att den kunskap som finns skapar något slags gemensam verklighetsbild, så att man vet vilka problem man ska lösa.
Sedan måste vi ha väldigt klart för oss att yrkesfisket är en oerhört reglerad verksamhet. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att driva regelförenklingsarbetet. Vi har ju lyckats en hel del inom jordbruket, inte minst under alliansregeringens tid. Men när det gäller fisket kan man nog ärligt talat inte säga att det har blivit enklare regler, utan det är nog minst lika krångligt som det alltid har varit - eller krångligare än någonsin, kanske man ska säga. Det där kan vara ett hot mot fiskenäringen som sådan.
Det småskaliga fisket - om vi nu går tillbaka till kustfisket - har en väldigt stor betydelse för många orter längs våra kuster. Det är naturligtvis kopplat till att leverera fisk och så vidare, men det har också en oerhörd koppling till exempelvis besöksnäringen. Lokalt producerad mat får en allt större betydelse just inom besöksnäringen. Men för att detta ska finnas kvar finns det en kritisk nedre gräns. Det kan inte bli hur lite fiske som helst, utan det måste ha en viss omfattning för att man ska kunna hålla igång och serva fisket.
En sista viktig utgångspunkt är det här med utkastförbudet, som nu successivt införs. Vi måste få till stånd ett effektivt och fungerande utkastsystem som vi verkligen kan hantera.
Fru ålderspresident! Jag vill säga något om redskapsanvändning i allmänhet och bottentrålning i synnerhet. Det avsattes medel under alliansregeringens tid för utveckling av selektiva redskap. Det är väldigt viktigt att den satsningen följs upp, så att man ser om det har varit ett effektivt sätt och om pengarna verkligen gjort skillnad. Nu kan man naturligtvis också söka medel från den europeiska fiskefonden.
Jag får hålla med om att det finns fiskemetoder som är så miljömässigt skadliga att de bör förbjudas. Det finns vissa typer av bottentrålning som är helt oacceptabla. Den typen av bottentrålning beskrivs i Vänsterpartiets motioner varje år.
När det gäller bottentrålning är det viktigt att vi tar hänsyn till de biologiska värdena och gör fiskefria områden där det är speciellt känsligt. Ett bra exempel, som är väldigt glädjande, är de fiskefria områden som man fått inom området Bratten utanför västkusten. Där har man lyckats inom den gemensamma fiskeripolitikens ram, och det är väl ett av de första exemplen där det faktiskt har skett.
Fru ålderspresident! Som jag har framhållit vid ett flertal tillfällen tycker jag att Vänsterpartiet har en väldigt förenklad och enkelriktad syn på detta med bottentrålning. Jag tycker att Jens Holm hade en något mer nyanserad syn på detta i dag, och det är välkommet. Jag tycker bara att beskrivningen i reservationen om tunga redskap som ödelägger allt liv på botten inte stämmer. Det kan man säga om vissa typer av trålar, men det stämmer inte alls, tycker jag, när det gäller mycket av den svenska bottentrålningen. Det som Jesper Skalberg Karlsson tog upp kring räkfisket är ett exempel där man har utvecklat redskap. Att träta om det ska kallas bottentrålning eller inte är ganska irrelevant. Det viktiga är att man har utvecklat ett redskap som de facto inte gör så stora skador på botten.
På västkusten trålas det faktiskt även innanför fyramilsgränsen. Men där är kravet att man ska tråla med rist, så man fångar inte en enda fisk. Inom dessa områden har det visat sig att fiskbestånd som rimligtvis borde komma tillbaka, eftersom man inte fångar några fiskar där, inte riktigt har gjort det. Det finns alltså andra förklaringar än bara att man trålar.
Snart kommer representanten för Socialdemokraterna upp här i talarstolen. Även om det inte är grunden för den här debatten ska det bli intressant att höra vad det beslut om bottentrålningsförbud som nyligen har fattats på S-kongressen innebär, vad man menar med det och hur resonemanget gick när man kom fram till beslutet.
Jag ska börja runda av men ska bara säga några ord om den uppföljningsrapport vi har gjort. Det var glädjande när vi träffade aktörerna vid seminariet om rapporten förra veckan. Det kändes som att den trots allt blev lite godkänd, att vi hade kommit fram till slutsatser som stämde. Jag vill poängtera att regeringen har ett stort ansvar nu att sätta igång arbetet, så att man verkligen vet förutsättningarna efter 2019 när det gäller överlåtbara fiskerätter inom det arkipelagiska fisket. Som Jens Holm sa ska det ske i god tid. Vi pratar 2019, så jag tror att vi nästan har passerat "i god tid".
(Applåder)
I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).