Fru talman! Ärade ledamöter i kammaren! Proto-
kollsläsare! Den internationella FN-insatsen i Afgha-
nistan har haft som syfte att skydda interimsregimen
och stödja processen inför allmänna som har pågått i
Afghanistan. För Miljöpartiet har det varit självklart
att bistå FN i dess fredsbevarande arbete i Afghani-
stan. Jag tycker ändå att det finns anledning att se
kritiskt på storleken av detta engagemang. Afghani-
stan har under så många år ignorerats och utstått ett så
ofantligt stort lidande såväl under den sovjetiska
ockupationen och folkmordet som under den senare
talibanregimens förtryck. Att FN:s insats begränsas
till 4 500 personer jämfört med insatsen på Balkan
som i dag motsvaras av 40 000 personer måste be-
traktas som en felprioritering.
Den lilla styrka som finns på uppdrag av FN:s sä-
kerhetsråd i Afghanistan har till uppgift att väldigt
snävt skapa säkerhet i Kabul. Och vi vet i dag att man
har lyckats i denna uppgift. Livet har blivit lättare för
befolkningen i Kabul. Vi kan också se att säkerheten
för interimsregimen har kunnat garanteras.
Vi läser i dag i tidningarna om den loja jirga som
har inletts. Det är ett viktigt steg mot en fortsatt civil
utveckling och stabilisering av läget i Afghanistan.
Samtidigt vet vi, fru talman, att behoven är enor-
ma. Säkerheten utanför Kabul har omvärlden ignore-
rat. I andra samhällen lever människor under rädsla
för olika krigsherrars aktiviteter och för olika klanle-
dare och olika miliser. Dagligen sker mord, våldtäkter
och plundring i alla de områden som omvärlden har
struntat i och som ligger utanför Kabul.
Vi vet också att Afghanistan är ett av världens
mest minerade länder. Dagligen drabbas framför allt
kvinnor och barn som sprängs sönder.
Vi vet att Afghanistan har en totalt förödd infra-
struktur och enorma behov av vägkonstruktioner,
vägnät och vattensystem. I princip all civil infra-
struktur har slagits ut under de senaste 20 åren.
I det här läget efterfrågar FN, bl.a. från Sverige,
just insatser när det gäller minutbildning och civilmi-
litär samverkan samt insatser för att stödja skapandet
av civil infrastruktur - väg- och vatteningenjörer.
Sveriges svar är att ställa personal till förfogande
på de här områdena. Men, fru talman, vi ställer 32
personer till förfogande - 32 personer för minutbild-
ning och civilmilitär samverkan samt personer från
väg- och vattenbyggnadskåren.
Trots den glädje jag kan känna över samstämmig-
heten bakom regeringens förslag tycker jag att det
finns anledning att se kritiskt på den lilla storleken på
den här insatsen från Sveriges sida för ett av världens
hårdast drabbade länder där, som jag tidigare nämn-
de, behoven är enorma.
Svenska folket borde kunna förvänta sig mer av
de 100 miljoner kronor, eller drygt 100 miljoner kro-
nor, som det svenska försvaret varje dag kostar än att
bara 32 personer kan skickas i väg till en av FN:s i
dagsläget kanske allra viktigaste fredsbevarande
insatser.
Fru talman! Detta faktum bekräftar, tyvärr, att
Miljöpartiet har rätt i sin kritik - att Försvarsmakten
gör en grovt felaktig prioritering. Jag tycker att vi
fortfarande mycket står kvar i det traditionella natio-
nella försvarstänkandet och inte har anpassat försva-
ret till 2000-talets behov som består i att kunna möta
de icke-militära hoten och som också består i att
kunna bistå FN i olika fredsbevarande insatser.
Detta måste ju vara en bekräftelse på att vi inte
har de resurser som efterfrågas, utan vi har någonting
helt annat för att försvara oss mot ett hot som över
huvud taget inte längre existerar. Det är inte rimligt
att svenska folket ska behöva fortsätta att betala för
något som vi inte behöver. Vi har rätt att kunna för-
vänta oss mer av de 100 miljoner kronor som vi varje
dag lägger på försvaret.
Fru talman! Eftersom det är utskottets allra sista
debatt under den här mandatperioden vill jag ta till-
fället i akt - jag tror att jag kan göra mig till talesman
för hela försvarsutskottet - och rikta ett varmt tack till
Henrik Landerholm som i många frågor i sak har stått
långt från Miljöpartiet men som i sitt ordförandeskap
har varit en mycket skicklig ordförande i utskottet
och gjort en väldigt uppskattad insats i arbetet med att
föra oss genom olika svåra beslutsprocesser. Natur-
ligtvis önskar vi Henrik all lycka på hans nya arbets-
plats efter den här mandatperioden.
Miljöpartiet yrkar bifall till regeringens förslag
om den insats som vi stöder i Afghanistan.