Fru talman! Det som vi i dag har att ta ställning
till är, som rubriken säger på det sammansatta utri-
kes- och försvarsutskottets betänkande, ett fortsatt
svenskt deltagande i en internationell säkerhetsstyrka
i Afghanistan.
För snart ett halvår sedan, närmare bestämt den
18 januari, tog riksdagen första gången ställning för
ett svenskt deltagande i denna styrka med förkort-
ningen ISAF, International Security Assistance Force.
Det som frågan i dag gäller är således om vi är bered-
da att förlänga den svenska insatsen om högst 45
personer mot bakgrund av att FN beslutat om ett
förlängt mandat med ett halvår från den 20 juni fram
till den 20 december.
ISAF har således ett FN-mandat i ryggen. Detta
säkerhetsrådsbeslut fattades den 20 december förra
året. Bakgrunden var fredskonferensen i Bonn i må-
nadsskiftet november/december 2001, där man fått
olika grupperingar från Afghanistan att sammanträffa
för att överlägga om landets framtid efter talibanre-
gimens fall. Den följde som bekant på USA-
koalititionens insats operation enduring freedom för
att komma åt terrorgruppen al-Qaida, som legat bak-
om terrorattentaten i USA den 11 september förra året
- även den en insats grundad på FN:s resolutioner.
Vid Bonnmötet efter efterfrågades en snabb FN-
insats.
FN har således den 23 maj beslutat att förlänga
säkerhetsstyrkans insats med ytterligare ett halvår.
Styrkan, som består av ca 4 500 personer, har till
uppgift att bistå de afghanska myndigheterna med att
upprätthålla säkerheten i och kring Kabul för den i
Bonn tillsatta interimsregeringen, för FN:s olika in-
satser samlade under Unama, United Nations Assis-
tance Mission in Afghanistan, för övriga hjälpinsatser
och för att generellt skapa en stabil och säker miljö
som gör det möjligt att genomföra den förändring
som man tagit ställning för i Bonn.
Den innebär bl.a. att interimsregeringen ska skapa
möjlighet för en oberoende kommission att förbereda
och sammankalla ett traditionellt rådslag, det som
kallas för en loja jirga. Detta rådslag har just nu på-
börjat arbetet och har enligt upplägget från Bonn höst
sex månader på sig att komma fram till en övergångs-
regering. Nu är dock intentionen att detta endast ska
ta någon vecka. Det återstår att se om den snäva tids-
planen håller. Övergångsregeringen ska styra landet i
två år varefter val ska hållas.
Det är naturligtvis mycket angeläget att detta
upplägg kan genomföras. En av förutsättningarna för
detta är att säkerheten och stabiliteten kan upprätt-
hållas, särskilt i och kring huvudstaden. FN:s säker-
hetsstyrka har således en avgörande roll vid forman-
det av Afghanistans framtid. Men dess uppgift är som
sagt också att bidra till att FN själv och olika hjälpin-
satser kan fungera.
Den insats som hittills utförts har varit omvittnat
god, inklusive den svenska. I betänkandet redogör vi
närmare för styrkans uppgifter. Det förlängda man-
datet innebär att den internationella säkerhetsstyrkan
ska fortsätta sina hittillsvarande uppgifter. En skillnad
är att Storbritannien lämnar posten som ledare för
styrkan och ersätts av Turkiet.
För Sveriges del sker insatsen inom ramen för vad
hela den internationella styrkan ska göra. Underrättel-
seplutonen fortsätter sina uppgifter till den 31 augusti.
Därefter kan de svenska uppgifterna komma att för-
ändras. Detta förväntas något minska styrkans storlek,
liksom kostnaderna för densamma.
I betänkandet redovisas vad Försvarsmakten kan
bidra med inom olika specialistområden. Regeringen
säger sig i propositionen dela Försvarsmaktens be-
dömning. Därefter har regeringen sagt att den i sin
planläggning utgår från att den svenska insatsen ska
uppgå till 32 personer, att jämföra med dryga 40 för
närvarande, och vara verksam inom Cimic, den civil-
militära samverkan.
Hur den svenska styrkans exakta sammansättning
blir är dock inte klart utan avgörs i överläggningar
med bl.a. den nation som nu ska leda ISAF:s insats
det närmaste halvåret. Därför har regeringen utlovat
att riksdagen fortlöpande hålls informerad om styr-
kans sammansättning och uppgifter. Vi vill från det
sammansatta utrikes- och försvarsutskottet stryka
under angelägenheten av detta.
ISAF har att samordna sin insats med USA-
koalitionen för att se till att man inte går in i var-
andras ansvarsområden och för att inte riskera våda-
beskjutning. Däremot är ISAF helt fristående från
operation enduring freedom och tar således inte order
av det amerikanska centralkommandot för denna
operation.
Självfallet innebär uppgiften faror. Jag vill liksom
vi gjorde när vi behandlade frågan för ett halvår se-
dan understryka att riskerna i uppgifterna inte får
underskattas. Därför är det viktigt att insatserna görs
med största möjliga noggrannhet och försiktighet.
Från riksdagens sida, som representanter för
svenska folket, är vi stolta över att vi har svenskar
som är beredda att engagera sig i de aktuella uppgif-
terna och ta de risker det medför. Vi följer er natur-
ligtvis i våra tankar.
Det är här också på sin plats att med stor tillfreds-
ställelse notera att vi bibehåller den totala enighet
mellan partierna som vi hade förra gången då vi i
januari tog vårt beslut. Det är en viktig signal till dem
som nu tjänstgör och som senare kommer att tjänstgö-
ra i den svenska styrkan, och för övrigt också till hela
den internationella styrkan, om att uppslutningen från
svensk sida är total. Vi fullföljer därmed en god tra-
dition: När FN:s säkerhetsråd beslutar om insatser för
fred och säkerhet och efterfrågar svenskt engagemang
så ställer vi upp, och vi kan påräkna stor enighet
bakom ett sådant beslut.
Fru talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bi-
fall till förslaget i betänkandet UFöU3 att riksdagen
beslutar att med anledning av regeringens proposition
179 bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka
om högst 45 personer till förfogande som ett svenskt
bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan i Af-
ghanistan, dock längst t.o.m. den 20 december 2002.
Slutligen vill jag redan nu rikta ett tack till mina
meddebattörer inför sommaren och ett särskilt tack
till utskottets ordförande och er övriga som vid valpe-
riodens slut lämnar riksdagen. Jag kan om er säga att
ni alla har varit frimodiga och engagerade debattörer.
Tack ska ni ha!