Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 2 och 5 i betänkandet. Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till dessa.
Lyckliga gatan, du finns inte mer.Du har försvunnit med hela kvarter.Tystnat har leken, tystnat har sången.Högt över marken svävar betongen.När jag kom åter var allt så förändrat, trampat och skövlat, fördärvat och skändat.Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång.Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång.
Det är bevingade rader ur Anna-Lena Löfgrens hit Lyckliga gatan . År 1967 låg den 14 veckor på Svensktoppen och sålde i 150 000 exemplar landet runt.
Det var en reaktion på rivningsvågen som böljade fram över Sveriges städer och slukade hela kvarter och bostadsområden av äldre karaktär och inte sällan av stort kulturhistoriskt värde. Rivningen av Klarakvarteren i Stockholm hör kanske till de mer kända. Men rivningarna var inget storstadsfenomen utan drog fram landet runt, många gånger utan pardon och hänsyn. Funktionalism och modernism i glas och betong ersatte skönhet och klassicism i trä och sten, ibland i enklare utföranden men inte sällan omsorgsfullt byggda och utsmyckade fastigheter där hantverkarens yrkesstolthet lyste med glans. Tradition och harmoni fick stryka på foten för folkhemmets fysiska fundament och byråkratiska ramverk i den byggda miljön.
Var står vi då i dag? Bevara Slussen! Rädda Astoria! Bevara Blasieholmen! Känns slagorden igen? Är det rubriker från 1960-talet? Nej, det är Stockholm 2018. Här och nu hotas kulturmiljöer starkt förknippade med huvudstadens historia och karaktär. Det är miljöer av högt kulturhistoriskt värde.
Häromdagen drog en frisk fläkt fram då mark- och miljödomstolen sa nej till nya Nobelcenter. Men beslutet kommer att överklagas. Detta är i stort undantaget som bekräftar regeln om att vi ser alltför många tecken i tiden på hur vår gemensamma kulturmiljö av kulturhistoriskt värde förvanskas, förfulas, rivs eller förstörs, såväl på landsbygden som i Stockholm. 1960-talets rivningsvåg har inte upphört utan böljar fram.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö
Sverigedemokraterna föreslår ett särskilt stimulansbidrag till kommuner för att stärka och uppvärdera antikvarisk kompetens och kulturmiljökompetens i landets kommuner. Alltför många kommuner har stora brister i fråga om detta eller saknar helt denna kompetens vid plan- och byggnadsenheter eller motsvarande. Detta sätter i sin tur kulturhistoriska bebyggelsemiljöer på spel, såväl vid ny exploatering som vid vården av befintliga miljöer. Hänsyn och harmoni där nytt möter gammalt murar ett stabilt folkligt fundament för en organisk samhällsbyggnad. Kulturmiljöerna samlar medborgarengagemang och gräsrotsaktivism. Människor bryr sig helt enkelt om sin fysiska miljö, det visuella intrycket, och om vårt gemensamma hem, där en del är en svunnen tid men också en tid präglad av hållbarhet och kvalitet. Detta står kvar och utgör en del av vårt kollektiva minne.
I den proposition om gestaltad livsmiljö som regeringen har lagt fram i riksdagen vill man upphäva motsvarande mål för arkitektur, formgivning och design och upprätta nya nationella mål. Regeringens förslag är tråkigt nog otillräckligt vad gäller hänsyn till människors önskemål och vårt historiska arv.
Vi föreslår nya kulturpolitiska mål, där ett kulturellt perspektiv blir en integrerad del av samhällsbyggnadsfrågor, kulturell planering på riktigt och en översyn av möjligheterna att genom lag ålägga kommunerna att tillsätta skönhetsråd och ange hur kommunala arkitekturprogram kan inrättas. De kommunala skönhetsråden bör vara brett sammansatta och ha till uppgift att avge yttranden om översiktsplan, detaljplanens process och ny exploatering. Vi föreslår också att någon form av inslag i översiktsplan eller detaljplaneprocess där ett obligatoriskt samrådsförfarande med länsarkitekt, kommunarkitekt, civilsamhället och medborgarna ingår ska införas som regel. Kvalitet, hantverkskunnande och tidstypisk harmonisering med befintlig kulturmiljö ska bli viktigare aspekter vid upphandling. En utredning får titta på hur detta bäst kan implementeras.
Redan i en statlig utredning 1995 konstaterades att den gemensamma livsmiljön har många brister och att medborgarna efterfrågar harmoni och skönhet. Forskning visar att hänsyn till dessa aspekter bidrar till ett ökat välbefinnande. Om estetiskt tilltalande miljöer, en integrerad planering av grönområden och friluftsstråk och harmoni mellan ny och gammal bebyggelse skulle kunna uppnås i vår gemensamt gestaltade miljö skulle det påverka folkhälsan positivt.
Regeringen skriver följande: "En känsla av tillhörighet och stolthet över den gemensamma miljön bidrar till att bygga ett samhälle som håller ihop." Det är en formulering som hämtad ur Sverigedemokraternas syn på vilka balkar som är bärande i det fysiska samhällsbygget.
Vi vill se över hur medborgare kan få större inflytande över de miljöer som de vistas i och att samhället som vi bygger överensstämmer med folkets vision av vad en god livsmiljö är. Vi vill också inrätta lokala skönhetsråd i alla kommuner, där såväl medborgare och föreningsliv som kommun och länsstyrelse bjuds in, involveras och yttrar sig inför ny exploatering. En kulturell planering, där tidstypisk harmonisering och gestaltning med befintlig kulturmiljö görs, ska vara regel och inte undantag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö
Med detta som grund skulle gestaltningen av vår gemensamma livsmiljö stärkas i fråga om demokratisk delaktighet, respekt och förståelse för skönhet, tradition, hantverk och arv. Detta är ett kännetecken för sverigedemokratisk arkitektur- och bostadspolitik, tryggt förankrad och stabil utifrån våra ideologiska principer men samtidigt dagsaktuell.
Herr talman! Vår vision är tydlig: Sverige är våra medborgares gemensamma hem. Det bör byggas tillsammans och på beprövad grund med värden som småskalighet, trygghet och tradition i blickfånget och med respekt för historiska hus och harmoni i det fysiska folkhemmet inför morgondagen. Först då blir samhällsbyggnad till gestaltad livsmiljö - ett hem och inte bara ett hus. Först då är vi tillbaka på lyckliga gatan.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).