Herr talman! Jag vill börja med att tacka Aron Emilsson för att han deklamerar en mycket trevlig låt som jag är väldigt förtjust i. Jag tyckte kanske inte riktigt att det som låtskrivaren åsyftade var det som Aron Emilsson talade om i sitt anförande.
Man börjar känna igen Sverigedemokraternas retorik ganska tydligt från kulturpolitiska debatter. Nu handlar det om den arkitekturpolitiska debatten. Där finns det drag av någon form av konstruerad nationalromantik, men det är lite oklart vad de egentligen romantiserar eller vill bevara.
Jag har en ganska rak fråga till Aron Emilsson. När man tittar på era kulturpolitiska motioner handlar de mycket om ett Sverige som en gång var. De handlar om historia och om bakåtblickande, och ni är uttryckligen emot samtidskultur.
Min raka fråga är: Är ni också emot samtidsarkitektur?