Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att i
just det här sammanhanget är barn en skyddsvärd
part. Vi är överens om att vi som lagstiftare i det
sammanhanget har ett särskilt ansvar för barnen. Men
jag tycker att vi i diskussionen tenderar att glömma
bort att det faktiskt finns de som har ännu större an-
svar när det gäller barn, och det är föräldrarna. För-
äldrarnas ansvar för vad deras barn tar del av, inte
minst genom TV och videofilmer, tycker jag är det
fundamentala. Där tror jag att vi nära nog är överens.
Däremot är vi inte överens om vuxencensur. Det
beror till mycket stor del på att den som vill titta på
den typ av material som de flesta av oss i allra högsta
grad tar avstånd ifrån har alla möjligheter att göra det
på alla de möjliga och omöjliga - höll jag på att säga
- sätt, inte minst genom Internet och annat som ore-
glerat väller över landets gränser.
Då är jag lite nyfiken på vad Anders Bengtsson
menade när han sade att samhällsbilden förändras -
där är vi överens - och att det gäller för oss att ha koll
på det som sprids. Det är det som min nyfikenhet
grundar sig på. Hur i all världen kan vi ha koll på det
som sprids worldwide i dag?