Fru talman! Att jag kan säga att vi aldrig har haft
så säkra livsmedel som vi har i dag bygger jag på de
rön och de uttalanden från våra forskare i Sverige,
som inte bara har forskat om den svenska situationen
utan också om situationen i EU. Det är inte något
politiskt uttalande, utan det är helt enkelt vad våra
vetenskapsmän har kommit fram till. Det är bra att
komma ihåg det. Dessa ständiga larm kan ju skrämma
upp människor på ett sådant sätt att de blir sjuka bara
av att bli uppskrämda. Det får vi inte glömma.
Det handlar också om att försöka att nå en balans.
Där tror jag att det finns mycket nytt att göra. När
t.ex. köttkontrollen, som är en fråga som har en väl-
digt lång historia, infördes gjordes den på ett visst
vis, och det är inte alldeles säkert att det är modernt
och tillämpligt i dag. Det kanske finns andra risker i
dag som man hellre borde fokusera på. Ett sådant
arbete vet jag pågår på Livsmedelsverket, där det är i
sin linda, men det kommer också att tas upp under det
danska ordförandeskapet under dess jordbruksminis-
ters ledning. Ur det perspektivet kan vi inte nöja oss
med det som är, utan vi måste hela tiden gå vidare. Så
är det ju.
Sedan tog Gudrun Lindvall upp frågan om cancer-
fall. Jag vet inte hur många av cancerfallen som är
relaterade till kemikalier i mat. Vad jag däremot vet
är att ett stort antal av de kostrelaterade cancerfallen
som vi har i dag hänger ihop med tillagning, fetthalt
och sådana saker. Om man vill få ned antalet sjuk-
domsfall borde man hellre fokusera på livsstil och på
konsumtion, vad vi äter för något. Jag vill inte negli-
gera detta med tillsatser, men jag tycker att fokus
ibland hamnar något fel. Det handlar om hur vi lagar
maten, och det handlar om vad vi äter.
Jag vet att Cancerkommittén på 80-talet exempel-
vis visade på att vi över en tidsperiod, beroende på
vad vi åt under den perioden, hade olika typer av
cancer. Rökt mat gav en typ, salt mat gav en annan
typ. Det finns mycket sådant som man ska fundera
över innan man så ensidigt fokuserar på kemikalier i
mat, som jag tycker att interpellanten och också Gud-
run Lindvall gör.
Därmed inte sagt att det ska finnas onödigt många
kemikalier. Det är inte det jag försöker säga. Jag
försöker säga att riskvärdering, hur man ska värdera
risker, borde bli föremål för en diskussion, för jag
tycker inte att vi alltid värderar risker på ett korrekt
sätt.