Herr talman! Jag tycker att det är bra att Kerstin Nilsson tror på det här, för man ska ju verkligen tro på det man gör.
Vi får möjlighet att komma tillbaka och yttra oss när era utredningar är klara. Vad gör ni till exempel inom arbetsmarknadsområdet för ungdomar med aktivitetsersättning? Vad gör ni på skolområdet för ungdomar med aktivitetsersättning? Vad gör ni för att undvika att ungdomar hamnar i aktivitetsersättning? Vad för andra åtgärder och förslag finns inom trygghetssystemet för att ge ungdomar med funktionsnedsättning stöd och hjälp utan aktivitetsersättning?
Jag kan rekommendera Kerstin Nilsson och alla andra en bok som är skriven av Anders Hansson. Den heter Pojkarna - En berättelse om två utvecklingsstörda bröder . Den familjen har två barn, och vilka problem man har haft med myndigheter och att man inte har fått någon större hjälp beskrivs väldigt väl, liksom oron för att barnen inte ska kunna få en försörjning när de blir stora.
Den boken är mycket bra, och den handlar precis om det här. Vad gör man för att ge stöd och hjälp och undvika att de här personerna ska behöva ha aktivitetsersättning? Vad gör man för att funktionsnedsatta personer, handikappade personer, ska betraktas som alla andra ungdomar på sin väg in i vuxenlivet och för att ge dem möjligheter att kunna försörja sig mer eller mindre själva?