Herr talman! Jag tycker att Jeff Ahl står på väldigt många ben här, kanske fler ben samtidigt än vad han har.
Å ena sidan säger han: Det är nog bra att samarbeta, och det är bäst om FN får styra och ställa. Samtidigt har vi sett att FN trots det uppdrag det har fått av sina medlemsländer har misslyckats. Säkerhetsrådet har misslyckats i de stora konflikterna i Syrien och i Ukraina. Det gör att FN måste hitta en väg framåt för att säkerhetsrådet och FN:s olika organisationer ska kunna fungera bättre. Det gäller självklart också militär krishantering.
Vi har kommit överens här i kammaren, och de flesta partier står bakom det. Vi i Sverige har valt att bygga säkerhet i samverkan med andra länder och andra organisationer. EU är den politiska union som vi är med i. När det gäller det försvarspolitiska och försvarssamarbetet är det inte överstatligt, utan det är mellanstatligt. Det vet Jeff Ahl mycket väl.
Att EU nu tar krafttag för att bli en bättre global aktör och kunna hantera kriser utanför EU:s område är för att det gynnar både dem som man hjälper och också stabiliteten i EU. Det hänger ihop. Där vill Jeff Ahl bara varna för någonting.
Vi kan ta Tyskland som exempel, som är det mest tongivande landet i EU. Det säger sig inte alls se en EU-armé. Här talar vi om ett utökat samarbete. Det är också där vi kommer att hamna.
Slutligen till frågan om Libyen. Jag duckar inte för den frågan. Det var ett mandat från FN:s säkerhetsråd som var grunden för att kunna göra insatsen. Det borde Jeff Ahl kanske läsa på om.