Herr talman! Efter terrorbombningen i New York den 11 september 2001 förberedde sig det internationella samfundet för en insats i Afghanistan. Den dåvarande generalsekreteraren för Nato, Jaap de Hoop Scheffer, lyckades då i en enda mening fånga och definiera den nya, globala, ömsesidiga säkerheten när han sa: If we don't go to Afghanistan, Afghanistan will come to us. Det är precis så det är i dag. Det som händer och som hotar säkerheten i ett hörn av världen kommer snart att hota säkerheten och stabiliteten i andra delar av världen.
Därför är det otroligt viktigt att Sverige fortsätter att vara en stark och engagerad kraft för både militär och civil krishantering. Vi har låtit utvärdera den mångåriga insats som vi deltog i i Afghanistan, och på många punkter finns det anledning till självkritik när det gäller hur vi genomförde vårt arbete - inte så mycket kanske när det gäller de militära delarna som de civila och de politiska delarna.
Men faktum kvarstår, herr talman. Efter nästan ett drygt decennium av svensk närvaro i Afghanistan har hundratusentals unga afghaner, både pojkar och flickor, fått utbildning. Sjukvård har tillgängliggjorts för den afghanska befolkningen. Den ekonomiska tillväxten har varit stark. Även om säkerheten i Afghanistan nu på nytt är satt under press är det här prestationer och framgångar som vi ska komma ihåg.
Jag skulle i det här sammanhanget också vilja rikta ett tack till alla de personer, herr talman, som har deltagit i krishanteringsinsatser på den svenska statens uppdrag. Det gäller naturligtvis den militära personalen, men det gäller också alla de civila tjänstemän som gör en internationell insats. Det handlar om sjuksköterskor, det handlar om brandsoldater och det handlar om poliser och om tjänstemän från Lantmäteriet med mera.
De civila tjänstemännen nämner jag särskilt, för de omfattas inte av ett särskilt skydd och en särskild rätt till hjälp på samma sätt som den militära personalen gör sedan 2011. Jag tycker att det är mycket illa att regeringen inte vinnlägger sig om att hålla skyddet, hjälpen och stödet till våra civila tjänstemän i nivå med det som gäller för den militära personalen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges samlade politik för internatio-nell civil och militär krishantering
Zaida Catalán befann sig mer eller mindre ensam långt ifrån ära och redbarhet och en fungerande rättsstat. Hon hade en utsatthet som jag vill bedöma att svenska militärer inte möter på sina camper. Likväl har de civila tjänstemännen inte motsvarande skydd, och det här bör förändras.
Herr talman! Alliansen utvecklar i reservation 5 de fördelar som ett Natomedlemskap innebär. Jag träffar ofta mina politiska motsvarigheter ute i Europa, och de brukar ibland dunka mig i ryggen och säga: Ni i Sverige är helt fantastiska! Ni deltar i stort sett i alla Natoinsatser och är mer Natoanpassade än flera Natoländer, och ändå vill ni inte bli medlemmar och få ett inflytande i den här föreningen. Fortsätt så!
Hade vi varit medlemmar skulle vi med automatik haft ett institutionaliserat inflytande i den här organisationen och i alla de insatser som vi deltar i tillsammans med Nato, vilket i princip är alla under de senaste decennierna.
Det är också viktigt att framhålla att i den tid av oro som vi nu lever i, där vi inte längre enbart sysselsätter oss med krishantering i annat land utan också funderar över vårt eget nationella försvar och vår nationella säkerhet, betyder Natomedlemskapet otroligt mycket. Precis som det står i reservation 5 finns det ingen annan enskild åtgärd som kan vidtas för svenskt vidkommande som ger en sådan förstärkning av vår nationella säkerhet.
Ibland hör man, herr talman, i medier och på andra håll att det sägs att Sveriges ansträngningar att hålla sig nära Nato, som tar sig uttryck i form av värdlandsavtal, av att vi är guldpläterade partner och av att vi deltar i alla Natos olika insatser, är ett sätt för den nu sittande regeringen och kanske försvarsministern i all synnerhet att smyga in Sverige i Nato. Då vill jag bara säga: Det går inte att smyga in Sverige i Nato hur mycket man än försöker. Nato handlar om transparens. Det handlar om politiska beslut på högsta nivå. Det kommer att krävas en proposition till Sveriges riksdag, det kanske kommer att krävas en folkomröstning och det kommer att krävas ett anslutningsförfarande. Det går inte att göra smygvägen.
Till dem som tror detta, att om man bara håller sig tillräckligt nära smyger man in, vill jag säga: Glöm det. Det är bara medlemskapet som ger den kollektiva säkerheten och de ömsesidiga försvarsgarantierna och det är bara medlemskapet som ger Sverige en förstärkt nationell säkerhet.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 5 och 9.