Fru talman! Att cykling i normalfallet har en positiv inverkan på folkhälsan vet vi alla. Samtidigt utgör cyklingen ett färdmedel som ger människor såväl mobilitet som tillgänglighet utan att för den skull öka utsläppen av växthusgaser eller ens orsaka nämnvärd trängsel. Cykeln som färdmedel är därmed rimligen ett av de verktyg vi har i vårt land för att ställa om Sverige till ett samhälle som är oberoende av fossila drivmedel.
Därför måste riksdagens, regeringens och myndigheternas arbete för regelförenklingar och infrastruktur som underlättar för nyttjande av cykel fortsätta. Föregående talare illustrerade väl den förvirring som i dag råder avseende regler för cykelpassager och cykelöverfarter. Det måste vara lätt att göra rätt, och det finns som sagt flera förbättringar att göra för cyklister. Det kommer att stärka cykelns roll som transportmedel.
Samtidigt som vi kan notera att trafiksäkerhetsarbetet i vårt land i stort går åt rätt håll - det är färre dödade och skadade - ökar antalet skadade i cykelolyckor. Cykel som transportslag avviker. Det är självklart inte acceptabelt, och därför krävs det ökade insatser för att det ska bli säkrare att nyttja cykeln som transportmedel. Jag tror att det är helt nödvändigt för att inte bryta en positiv trend. Fler måste våga använda sig av cykeln i vardagen.
Som företrädare för Centerpartiet noterade jag att regeringen behöver öka sin konkretion i handlingsplanen för hur detta ska kunna ske. Den cykelstrategi som presenterades för knappt ett år sedan, våren 2017, var inte bara väldigt kraftigt försenad, utan vi menar att den även led svår brist på konkreta förslag. Det var många ord och vackra bilder, men det var inte särskilt mycket konkret. Det är dags att cykeln på allvar prioriteras i den nationella transportpolitiken.
Samarbetsregeringen, det vill säga Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet, får inom kort sin chans att visa lite engagemang i frågan. Den kommer när regeringen under våren fastställer den nationella transportplanen för tiden 2018-2029. Då är det upp till bevis: Blir det mer resurser till cyklandet? Avsätts resurser för att förenkla cykelns roll i samhället och göra den tydlig? Blir det utpekade resurser regionalt och lokalt för att bygga cykelvägar och överfarter?
Alliansregeringen var den första regeringen att avsätta särskilda resurser till färdmedlet cykel i en nationell transportplan, vilket den gjorde 2006-2010. Frågan är om samarbetsregeringen kommer att matcha detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet.
(Applåder)