Herr talman! Det är spännande att lyssna till Lorentz Tovatt. Det är många av oss som har egna erfarenheter av att resa i andra länder. Jag välkomnar att många av ledamöterna gemensamt i kammaren blickar mot de andra länderna. Men i riksdagen finns nu möjlighet att fatta beslut om konkreta åtgärder. Det är någonstans lite grann sorgligt i sammanhanget.
Det finns väldigt många goda förslag. I detta betänkande finns det förslag om mål och utgångspunkter för ett ökat cyklande, cykeln som eget transportmedel, infrastruktur för ökad cykling, färgsättning av cykelbanor, ökad trafiksäkerhet, säkerhetsavstånd för omkörning av cyklist, utbildning och insatser för ökad cykling vad gäller barn och vuxna och underlättandet av kombinerade resor med cykel.
Lorentz Tovatt ger uttryck för att det finns en ambitionsnivå. Jag konstaterar återigen att det finns 22 reservationer. En del av frågorna har egentligen inte ens budgetbäring. Det handlar om lagstiftning, förordningar och omskyltning. En av mina frågor till Lorentz Tovatt är: När kommer det konkreta förslag?
Tillkännagivandena är från 2015. Den nationella cykelstrategin hade ingenting konkret som slutsats, utan det var ambitionsnivåer. Här finns det återigen konkreta åtgärder för att förbättra för cyklisterna. Det är vad man gör i andra länder som Nederländerna, Danmark och Spanien. Till och med i New York där jag var nyligen och tittade på deras cykelsystem vidtar man konkreta åtgärder.
Varför vill inte Miljöpartiet att cyklingen ska ses som ett eget trafikslag och transportsätt och att man höjer statusen på cyklingen? Varför säger ni nej till det?