Herr talman! Johan Andersson beskriver här åtgärder som är viktiga i framtiden, och han påpekar att det finns ett stort engagemang och att vi är överens om mycket. Samtidigt konstaterar jag att det i det här betänkandet, i vilket det finns väldigt många förslag på konkreta sätt att förbättra trafiksäkerhet, infrastruktur och regelverk, finns 22 reservationer på grund av att vi inte är överens.
Det väcker förhoppningar när Johan Andersson säger att vi ska satsa och göra förändringar för framtiden. Men här finns ett antal exempel där det är lite svårt att förstå skälet till att man inte kan påbörja arbetet redan nu. Om man läser betänkandet ser man att majoriteten till exempel avfärdar frågan om ett visst avstånd vid omkörning av en cyklist. Det gäller en och en halv meter. Jag beskrev att jag själv har testat detta i ett annat land och att det fungerar utmärkt där.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor
Det finns vidare heller ingen beskrivning av varför man inte vill vidta andra åtgärder som handlar om vägrenen eller allgrönt eller varför man över huvud taget inte vill se cykling som ett eget transportslag och transportsätt.
Min fråga till Johan Andersson är därför: Varför vill ni inte höja cyklingens status? Det fanns ett tillkännagivande 2015 i vilket man väldigt tydligt tyckte att det gäller att höja statusen eftersom det påverkar lagstiftning, förordningar, uppföljning etcetera. Varför ska man inte höja statusen?
Jag har ytterligare en fråga, och den gäller de enkla åtgärder som inte kostar så mycket. Varför är ni inte ens beredda att titta på det här? Frågan om exempelvis omkörningar avfärdar ni helt i betänkandet. Varför vidtas inte de åtgärder som redan nu är möjliga?