Fru talman! Vi har i dag att diskutera lagutskottets betänkande nr 7 om franchising med mera. I en marknadsekonomi uppstår det ibland förhållanden mellan olika parter och aktörer som gör att deras inbördes relation helt enkelt blir orättvis. En sådan situation kan till exempel vara att den starkare parten har större kunskaper om juridiken, att man har tillgång till fackexpertis eller helt enkelt har större ekonomiska resurser. Inte minst vid avtals ingående är det här väldigt vanligt. Problem med ojämlika förutsättningar på marknaden har också uppmärksammats av oss i riksdagen, till exempel när det gäller förhållandet mellan företag och konsument.
Förhållandet mellan denna typ av parter regleras av tvingande lagar. Konsumentköplagen är till exempel en sådan lag, där vissa specificerade element i ett avtal inte kan förhandlas bort av parterna alldeles oavsett om de kommer överens om det. Denna regel är till för att skydda den svagare parten i en sådan situation, som oftast annars ställs inför att förkasta eller anta ett färdigt avtalsförslag. Någon förutsättningslös förhandling om villkoren äger sällan rum. Domstolarna har också möjlighet att jämka avtal mellan bolag och konsument om domstolen finner avtalet oskäligt.
I betänkandet behandlas fyra motioner, varav Kristdemokraterna har lämnat in två. Den ena handlar om att reglera franchising - en företagsmodell som innebär att ett företag upplåter åt ett annat att köpa och sälja varor av speciellt märke. Reglerna för detta samarbete regleras ofta i dag genom standardavtal. 1984 tillsattes genom ett riksdagsbeslut en utredning för att utreda frågor och problem av juridisk natur som kan aktualiseras i samband med franchising. 1987 kom utredningen, och ett förslag till lag om franchising presenterades. Regeringen valde dock att lägga utredningen till handlingarna, och därför saknar vi i dag en specifik lag. En rad andra länder har lagar. Ett internationellt institut, Unidroit, antog en modellag 2002. I vår motion efterfrågar vi en lag som stöder den svagare parten när konflikt uppträder.
Fru talman! Den andra motionen som Kristdemokraterna har väckt rör olika förutsättningar för näringslivsidkare vid tvist. På sitt sätt har dessa båda motioner samma andemening. För små företag som också ofta är i en ytterst underlägen position visavi storföretag och koncerner finns inte något skydd. Konsumentköplagen gäller naturligtvis inte för dessa, och inte heller finns den hjälp som konsumentvägledare och den allmänna reklamationsnämnden kan bistå konsumenter med att tillgå. En näringsidkare - företag eller enskilda personer som yrkesmässigt bedriver ekonomisk verksamhet - är ingen konsument. Företagen får i stället anlita ett eget juridiskt ombud eller vända sig med hopp om bistånd till den egna branschorganisationen.
För småföretagen är en kostsam juridisk process ett betydligt större problem än för den stora koncernen med helt andra ekonomiska förutsättningar. Det är alltför många småföretagare som har råkat i bekymmer för att de inte har lyckats få i gång en förhandling när det gäller tvister. Man kanske har lyckats men helt enkelt inte haft råd eller inte har vågat ge sig ut på det risktagande som det gäller ekonomiskt.
Sammantaget blir alltså de små näringsidkarna i det närmaste rättslösa i en tvist med en stor koncern. Det är ett förhållande som bidragit till att många småföretag helt enkelt har gått över styr.
Det finns en paragraf i köplagen, 36 §, som medger att domstolar kan jämka avtal också mellan företag om de vid avtalets ingående inte var jämbördiga. Det har dock visat sig att möjligheterna att jämka avtal mellan företag används ytterst sällan. Man kan fråga sig varför detta inte sker.
Statens roll är att tillgodose marknadens behov av fungerande spelregler så att svagare parter i affärsrelationer inte ska utnyttjas. Problemen med skiljeklausuler för småföretagare och det faktum att domstolarna inte jämkar oskäliga avtal i någon större omfattning visar att spelreglerna mellan större och mindre företag inte används särskilt ofta. Det är därför viktigt att en utredning görs av vilka åtgärder som krävs för att stärka mindre företag vid tvister.
Fru talman! Hela det här resonemanget går ut på, och det är också vår ambition, att det ska bli ett bättre företagsklimat också för mindre företag. Spelreglerna på marknaden ska skydda företagen och ge dem möjligheter att växa och komma vidare.
Jag yrkar bifall till reservation 2 under moment 2 och står självfallet också bakom vår reservation nr 1.