Herr talman! Det ska kanske vänta till sist anmälda talare innan debatten kommer i gång, men bättre sent än aldrig. Jag tycker att alkoholfrågan, en fråga som traditionellt har varit en av de mest omdebatterade i riksdagen, i dag kanske inte får riktigt samma ljus som frågan förtjänar.
Jag tycker också att det i debatten förekommer en hel del förenklingar som kanske inte ger frågan den uppmärksamhet som den förtjänar. I någon mening skulle jag vilja säga att Egon Frid gör sig skyldig till detta. När jag lyssnar på Egon Frid hör jag att han pratar väldigt mycket om den totala konsumtionen. Jag vet inte hur många gånger totalkonsumtionsmodellen nämndes. Det är gott så. Det kan vara en politisk linje som jag respekterar, men jag tror ändock att det många gånger är att göra frågan väldigt enkel, på samma sätt som Vänsterpartiet debatterar att ett utträde ur EU skulle lösa många av våra problem. I den frågan står man också väldigt ensam.
Det är också väldigt lätt, och jag får intrycket att det görs ibland i debatten, att hänvisa till hur det har varit, hur det var på 90-talet, till och med hur det var på 80-talet. Men i debatten om hur vår framtida alkoholpolitik ska se ut kan vi inte bara titta bakåt. Vi kan inte utgå från hur det en gång har varit när vi ska forma en politik inför framtiden.
Den ena frågan som jag vill ställa gäller åtgärder som inte bara handlar om totalkonsumtionsmodellen, det vill säga det som handlar om att minska ett skadligt dryckesbeteende, där inte speciellt mycket nämns.
Den andra frågan, som jag tog upp i mitt anförande, handlar om hur verkligheten ser ut. Sorad har indikerat att konsumtionen av illegalt införd och resandeinförd sprit minskar. Men mycket pekar på att dessa siffror är osäkra. Därför är min fråga till Egon Frid om han anser att vi behöver mer och bättre information om hur den illegala införseln och resandeinförseln till Sverige ser ut.