Herr talman! Låt mig börja med att ge vidare ett latinskt citat: Punctum finisque. Det betyder punkt och slut. Ja, detta anförande blir mitt sista här i riksdagen från denna talarstol - om en och en halv vecka lämnar jag riksdagen - och det känns väldigt bra att få hålla detta anförande inför socialutskottet.
Mitt allra första anförande här hösten 2002 handlade om ungdomars rätt till kultur. I kammaren fanns då en åhörare. Hon gick efter halva tiden. Men ni har varit tålmodiga och kanske också tagit till er någonting av de latinska citat som jag har försökt ge vidare.
Tack för en god gemenskap över partigränserna!
Men nu över till dagens ämne. Under den vecka då alkoholbetänkandet justerades i höstas kom i massmedierna två rubriker med anknytning till det som vi diskuterar här i dag. Den ena handlade om barnfylleriet, som ökar kraftigt enligt nya siffror från Socialstyrelsen. Den andra rubriken handlade om att svenskar drar ned på alkoholen. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning rapporterade om ett trendbrott i alkoholkonsumtionen. Trendbrottet var särskilt tydligt bland unga flickor. De rubrikerna aktualiserade en gammal sanning: Alkohol kan brukas men också missbrukas. Alkoholen kan förgylla en fest men också ruinera ett människoliv.
Från Centerpartiet vill vi slå vakt om den restriktiva alkoholpolitiken, främja måttfulla dryckesvanor och arbeta för nykterhet bland minderåriga. Alkoholkonsumtionen bör minska så att folkhälsan förbättras. Attityden till alkohol måste påverkas med olika styrmedel som information, regelverk och mobilisering av det civila samhället, där de ideella organisationerna har stor betydelse.
Herr talman! Det är bra att socialutskottet går vidare i traditionen att ha en bred samsyn i alkoholfrågan. I betänkandet betonas den restriktiva alkoholpolitiken och Sveriges möjligheter att inom EU verka för en mer restriktiv syn. Ordförandeskapet ger Sverige bra möjligheter att driva på i alkoholfrågor. Vi kan lyfta fram folkhälsoperspektivet. Globalt kan vi agera mer inom WHO.
Alkoholfrågan i andra europeiska länder kommer via massmedier oss nära och ger ibland anledning till eftertanke. Under riksdagens juluppehåll fick vi höra om hur man i Storbritannien kommer att ge ut riktlinjer för hur mycket alkohol föräldrar kan bjuda sina barn på utan att riskera några hälsoeffekter. Det är alltså i Storbritannien tillåtet att bjuda sina barn på vin och sprit om de har fyllt fem år. Det är skrämmande uppgifter.
Herr talman! Trots alarmerande uppgifter om alkoholens skadeverkningar händer det ändå saker som jag tycker verkar i rätt riktning, och jag vill lyfta fram något av detta.
Vi har Kronobergsmodellen, där polisen beslagtar alkohol som innehas av minderåriga. Den modellen håller nu på att sprida sig upp över landet.
Skövde kommun satsar i sina skolor på att ge förmåner till de elever som skriver på ett kontrakt där de förbinder sig att avhålla sig från alkohol.
Vi hör om skolor som anordnar föräldraträffar där man försöker komma fram till ett gemensamt ställningstagande föräldrar emellan när det gäller synen på ungdomar och alkohol. Våga stoppa langningen! Våga anmäla langare!
Vi hör om att ett utökat samarbete mellan polis och tull ger resultat när det gäller att beivra smuggling och olaglig införsel.
Vi hör om hur allt fler yngre blir medlemmar i någon nykterhetsorganisation.
Genom tidningar har vi på senare tid uppmärksammats på fylleskandaler inom idrotten, och vi hör hur idrottsföreningar på många håll har antagit stränga regler för alkoholanvändning i kombination med idrottsaktivitet.
Ja, det är viktigt med samordnade och förebyggande insatser, och det är glädjande att många regioner och kommuner nu har anställt samordnare för alkohol- och narkotikafrågor.
Precis som i många andra sammanhang är här samarbete och dialog viktiga nyckelord. Men det kan ibland tyvärr finnas hinder för ett effektivt samarbete när det gäller att förebygga och beivra alkoholmissbruk. Då tänker jag särskilt på sekretessfrågorna. Men här är en glädjande lagstiftning på gång som, om jag är rätt underrättad, kommer att innebära att vi precis som i Danmark får så kallad gruppsekretess. Det innebär att polis och skola samt social- och fritidsförvaltning kan sitta tillsammans och diskutera en enskild ung människas missbruksproblem med syftet att göra allt för att han eller hon ska få ett bättre liv. Våra sekretessbestämmelser i Sverige är väl värda att respekteras, men ibland kan de ställa till problem för till exempel fritidsgårdsföreståndaren som inte kan kommunicera med andra berörda när han eller hon upptäcker att någon ung människa finns i riskzonen.
Herr talman! Att 260 miljoner årligen avsätts för att en kraftfull alkohol- och narkotikapolitik ska bedrivas är bra. Att vi i februari kan förvänta oss att ta del av Alkohollagsutredningen är också positivt. Som tidigare nämnts finns det stora förhoppningar när det gäller EU-ordförandeskapet och vad det kan medföra. Men det viktigaste av allt är ändå att Sveriges befolkning mobiliserar mot alkoholens följder.
Föräldrar, föreningsledare, skolpersonal, arbetsgivare, fack, polis, sociala myndigheter - uppräkningen skulle kunna fortsätta länge - har viktiga uppgifter att förebygga och beivra, för alkoholen är kanske vårt största hot mot folkhälsan. Förutom varje missbrukare drabbas också de anhöriga. Alkoholen medverkar till hemlöshet, våld, brott och annat destruktivt.
Samhället kan och ska göra mycket, men individens ansvar får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar för att reflektera över förhållandet mellan bruk och missbruk. Som vuxna är vi ständigt förebilder för det uppväxande släktet, och vi kan som vuxna föregå med gott exempel och verka för en sund inställning till alkohol. Vi kan se till att årets stora högtider som jul, nyår, påsk och midsommar inte får katastrofala följder. I det här sammanhanget kan man gärna använda uttrycket "det börjar hos dig". Vi har alla ett gemensamt ansvar och kan inte lämna över viktiga frågor för att de bara ska lösas av en annan människa.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)