Herr talman! Jag har förstått att byråkratin inom EU tar sin tid. Vi kan ta exemplet Finland. Finlands system för gårdsförsäljning har ifrågasatts. Kommissionen skrev ett brev till Finland om detta 2007, och nu har vi 2009, och det har fortfarande inte hänt någonting i den frågan. När jag har undersökt var frågan ligger har jag fått till svar att två år är väldigt kort tid i EU-sammanhang samtidigt som det verkar vara en väldigt lång tid efter svenska förhållanden. Jag inser också att det kan ta sin tid, men någonstans måste man börja.
I EU-sammanhang har vi nu lyckats komma så långt att alkoholfrågan börjar få status som en folkhälsofråga. Då är det otroligt mycket lättare att komma fram med en restriktiv alkoholpolitik än om vi bara ska prata pengar, näring och jordbruk eftersom man är sig själv närmast då. Om det handlar om folkhälsopolitik kan man dra ut det bredare. Det var därför jag var så angelägen om att detta inte ska bli en fråga som försummas under det svenska ordförandeskapet utan att vi verkligen kraftfullt tar tag i detta. Jag hoppas att regeringspartierna tar till sig detta när man ska hålla i de här ordförandeklubborna i olika sammanhang under den tid vi har ordförandeskapet.
I slutet på sitt repliksvar till mig var Jan R Andersson också inne på en mycket viktig fråga som jag också tog upp i mitt anförande. Vi kan stå här och prata hur mycket alkoholpolitik som helst i kammaren och jobba hur mycket som helst för detta som politiker, men ansvaret ligger hos föräldrarna. Jag pekade på föräldrastödsprogram som finns och som mycket väl kan implementeras i landet. Kan Jan R Andersson säga något om på vilket sätt regeringen kommer att jobba mer med föräldrastödsprogram? Det är ju inte något som Alkohollagsutredningen tittar på.