Herr talman! Som jag sade tidigare är regeringens
syn att erfarenheter från fristående skolor kan stimule-
ra utvecklingen av den kommunala skolan. Vi kan
lära någonting. Även om man är liten och ung har
man rätt att bli respekterad som den människa man är,
och det är kanske inte alltid fallet i vår skola i dag. Vi
är inte tillräckligt bra och flexibla i vårt sätt att hante-
ra skolfrågorna i det mångfaldens Sverige som vi ser
växa fram. Samhället blir alltmer mångfacetterat och
komplicerat.
Det är naturligtvis inte lätt att leva i ett mångfal-
dens samhälle, utan det innebär en del påfrestande
konflikter mellan människor. Men om vi inte bearbe-
tar de konflikterna och på ett tillräckligt tydligt sätt
själva tar tag i dem i vår egen skola, låter vi lösningen
bli att föräldrar tar bort sina barn från den offentliga
skolans gemenskap och låter dem gå med mera lika-
sinnade. Samtidigt går vi för oss själva i vår skola. På
lång sikt tror jag inte att detta är bra ur integrations-
synpunkt. Vi får inte det samhälle vi skulle önska.
För mig är integrationen en samhällsfråga och en
demokratifråga. Det är viktigt att alla människor har
samma rättigheter och möjligheter. Ungdomarna på
Hasselakollektivet trodde att möjligheten att gå i en
skola med den egna kulturen som grund hade kunnat
göra att de inte hamnat i sådana svårigheter. Jag kan
inte säga om detta är rätt eller fel. Jag dömer inte ut
en friskola rakt upp och ned. Det har jag inte påstått.
Men jag tror att vi i det långsiktiga perspektivet
aldrig kommer att kunna åstadkomma möten, om
olika grupperingar skall ha sina egna skolor. Då upp-
står ännu större problem i nästa steg när de skall in på
arbetsplatserna. Då har vi inte sett varandra förr, i
skolan. Vad får vi då för samhälle? Jag tror inte att
jag skulle vilja leva i det samhället. Det skulle inte bli
bra. Vi skulle få ett utanförskap, och majoriteten
skulle på olika sätt trycka ut minoriteten. Det måste vi
till varje pris undvika.
Jag vet inte vilken innebörd Annika Jonsell lägger
i begreppet etniskt företagande. Att olika etniciteter
driver företag vet jag.
Jag vet också att väldigt mycket av den svenska
företagsamheten är enetnisk - det är nästan bara
svenska som jobbar där. Jag tror inte att det är särskilt
bra för samhällsutvecklingen att det är så enetniskt på
många arbetsplatser som det är i dag. En oproportio-
nerligt stor majoritet av människorna är svenskar inne
i företagsamheten och minoritetsgrupperna är dåligt
representerade där, trots att de finns i samhället. Jag
tror att det är viktigt att notera detta.
ILO, den internationella arbetsorganisationen, har
gjort en undersökning i ett antal olika länder och
funnit att en tredjedel av samhällsmedborgarna med
invandrarbakgrund alldeles uppenbarligen diskrimine-
ras. En tredjedel ligger nära till, och en tredjedel
behandlas som om man vore infödd. Detta är natur-
ligtvis oerhört allvarligt.
Menar Annika Jonsell att etniskt företagande
skulle vara bra - att det skulle vara bra att greker
jobbar i ett företag, svenskar i ett annat osv.? Jag tror
inte på den tanken som sådan. Arbetslivet är nämligen
en av de viktigaste mötesplatserna. Separerar vi oss
från varandra skapas inte de här mötena. Skall vi
utveckla samhället långsiktigt måste vi på de stora
mötesplatserna som arbetslivet och skolan börja se till
att vi kan mötas, och göra det på likvärdiga villkor.
Därför måste vi som är etablerade i samhället förstå
att vi själva måste delta i integrationsprocessen, bidra
med vårt och vilja ha de här mötena samt skapa förut-
sättningar för att öka antalet möten mellan människor.