Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitie-
minister Laila Freivalds för svaret. Dock är jag, som
framgår av min interpellation, mycket oroad över
utvecklingen inom domstolsväsendet och för övrigt
också inom polisen och kriminalvården.
Hela tiden kommer det djupt oroande rapporter
som kan berätta att anslagen inte räcker till för att
hålla den standard som kan krävas av rättsväsendet i
dess helhet i en gammal demokratisk rättsstat.
Jag vill kort citera från en insändare där poliser
skriver:
"Västmanland är ett av Sveriges mest brottsdrab-
bade områden, de tre storstäderna undantagna.
Brottens art har blivit grövre med rasistiska, na-
zistiska och politiska inslag med mord och grov miss-
handel som följd. Polisen har under flera år jobbat
under stort tryck och press. Den har fått förklara för
allmänheten varför inte polisen kommer eller varför
det tar sådan tid innan den gör det."
Samtidigt får vi från tingsrätterna mycket oroande
rapporter som berättar att balanserna är sådana att
man inte hinner med att utreda.
För ett tag sedan ställde jag en fråga till justitie-
minister Freivalds angående flytt av häktet i Luleå och
de eventuella fördyringar som det kunde dra med sig
för andra konton än just för kriminalvårdens. Jag fick
då en försäkran om att man skulle se till helheten.
Men med facit i hand kan jag konstatera att man inte
har gjort det, utan det har visat sig att den ombyggna-
tion blev för dyr som skulle till för att flytten skulle
kunna ske. Beslutet om nedläggning av en bra avdel-
ning som fyller alla krav på säkerhet m.m. är dock
taget. Samma sak ser ut att hända, är jag rädd för, vad
gäller domstolsväsendet.
Jag har fått alla siffror och alla dystra prognoser
för Västmanlands tre tingsrätter. De har tillskrivit per
fax och på annat sätt både mig och Göran Magnusson,
som sitter i justitieutskottet, och lämnat uppgifter om
hur förtvivlad situationen är och om att man inte kla-
rar de här sparbetingen.
Man verkar kunna spara på samma sätt som varit
fallet i Luleå, dvs. tingsrätten i Sala kan klara sitt
sparbeting genom att dra in tingsstället i Fagersta -
man har alltså i dag full frihet. Nu är man i valet och
kvalet. Vad skall man göra för att över huvud taget få
verksamheten att gå runt med de sparbeting som man
har fått?
I Sala klarar man alltså sin budget, men man har
också räknat ut att minst 500 000 kr kommer att belas-
ta andra konton. Det ligger dock inte direkt på tings-
rätten. Det är sådana här helhetsöversyner som jag
menar är otroliga i dag. Man övervältrar på andra
konton. På det sättet spar man i slutändan ingenting.
Vad gäller t.ex. Sala gäller också att Yrkesinspek-
tionen, som jag väl skrev i min interpellation, redan
har anmärkt på den otroliga arbetsbördan och de
mycket stora övertidsuttagen vid tingsrätten.
Polisväsendet i Västmanland har varslat 40 poli-
ser. 25 poliser har själva mot den bakgrunden sagt
upp sig. Några har redan börjat söka tjänster - bl.a. i
Stockholm, eftersom det ligger på pendlingsavstånd.
De flesta av de här poliserna är gifta och bosatta i
länet. Deras barn går i skola på orten. Nu breder osä-
kerheten ut sig över hela rättstrygghetsområdet i
Västmanland. Länet är, som jag tidigare sade, hårt
drabbat. Länet är utsatt bl.a. till följd av närheten till
storstaden Stockholm och av läget vid Mälaren. De
två stora Europavägar som korsar länet gör också
läget mycket utsatt. Detta har visat sig i brottsstatisti-
ken. Det här påverkar både polis- och domstolsväsen-
det.
Jag skulle gärna vilja höra om justitieminister
Freivalds delar min mening att domstolsväsendet,
liksom polisen naturligtvis, har en central roll i den
demokratiska rättsstaten. Deras uppgifter är ju inte
bara begränsade till medverkan i att uppfylla samhäl-
lets kriminalpolitiska mål. De skall ju ytterst också
vara den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
Domstolen skall vara en garanti - liksom polisen,
som skall utgöra ett värn och skydd och som även
skall kunna förebygga våld. Jag undrar därför vad
justitieminister Freivalds ämnar göra för att man på
nämnda håll skall kunna klara av sina av samhället
ålagda uppgifter. Man anser sig inte kunna göra det i
Västmanland i dag. Är justitieministern redo att till-
skjuta de medel som behövs genom en omdispone-
ring, bl.a med tanke på Västmanlands utsatta läge,
eller vad kan jag hälsa de här människorna när jag
kommer hem?
Våra tidningar har svämmat över av krisartiklar
och insändare. Dessa frågor har engagerat människor i
hela länet. Brottsstatistiken talar också sitt tydliga
språk.
Jag upprepar min fråga: Kan justitieministern mot
bakgrund av vad jag här har skisserat tänka sig att
omfördela medel, så att det här utsatta länet kan få
medel för att kunna fullfölja sina plikter?