Herr talman! Det här betänkandet handlar om näringspolitiska frågor. År 1998 skrev Göran Persson en debattartikel där det stod att "vi skapar 100 000 nya företag". Det fattas fortfarande 70 000 av dem. Retoriken faller ganska platt till marken - som så många gånger förr.
Dessvärre driver allt färre kvinnor i Sverige företag. De minskade med 3 100 förra året. Männen minskade med 4 400 personer. Betraktar man frågan över en längre tid blir det ännu värre. Sedan 1995 har antalet manliga företagare minskat med 5,7 % och antalet kvinnliga företagare med 12 %. Nyföretagandet kan räknas i promille sett på antal invånare i alla län. Detta är Svenskt Näringslivs statistik.
Det är intressant att se att 36 % av kvinnorna som i dag är anställda inom vård och omsorg säger att de skulle vilja starta egen verksamhet. De har kompetens och idéer. Det blir mycket siffror i dag, men ni är vakna! 60 % av landets sjuksköterskor anser att privata arbetsgivare har större flexibilitet och är mer nytänkande än offentliga arbetsgivare. Av privatanställda sjuksköterskor har 61 % stort förtroende för sin arbetsgivare, men inom offentlig sektor är det bara 31 % som har stort förtroende för sin arbetsgivare. Vilken sektor att utveckla! Men detta är dessvärre inte möjligt i Socialdemokraternas Sverige.
I måndags var jag i Halland och besökte några småföretagare. Samtliga var kvinnor. De berättade om sina svårigheter att hitta kapital och sin ovilja att anställa. Bara 200 000 av de 750 000 företagen i landet har någon anställd.
På en snickerifirma med 20 anställda har man haft bråttom den senaste tiden. Men att anställa fler har över huvud taget inte övervägts. Det märks. I dag har vi en öppen arbetslöshet på över 6 %. Vi har en socialdemokratisk regering. Budskapet är att man tycker att det är för stor kostnad och för stor osäkerhet om man får fel person. Allt tyder på att bemanningsföretagen kommer att växa kraftigt. Detta sker under en socialdemokratisk regering.
En kvinnlig hårfrisör från Bosnien ville överta en frisersalong med befintlig kundkrets. Hon tog av egna besparingar och skulle bara behöva låna 75 000 kr i bank. Hon fick nej på sin förfrågan.
En medelålders kvinna sade upp sig som arbetsledare inom barnomsorgen, trött på ständiga neddragningar inom kommunal sektor och dåliga möjligheter att påverka sin situation. Hon tog alla sina sparpengar och startade tillsammans med sin bagarutbildade dotter ett konditori. Det blev en dyrköpt erfarenhet med en arbetstid på 70-80 timmar i veckan. "Jag hade aldrig trott att det var så tufft att vara företagare i vårt land" sade hon.
Berättelserna från Halland är en illustration om kamp i ordets rätta bemärkelse. Kristdemokraterna har förslag som skulle underlätta. Vi vill avskaffa förmögenhetsskatten, vilket skulle ge ett återflöde av satsningskapital som så väl skulle behövas i landet. Vi inför ett riskkapitalavdrag på 100 000 kr, och vi inför ett etableringskonto där man skattefritt kan avsätta egen lön för att spara ihop till en grundplåt till ett eget företag - något som inte minst kvinnor saknar.
Herr talman! Innovationer kommersialiseras alltför sällan i vårt land. De industriella utvecklingscentrumen har haft en viktig uppgift att hjälpa till med produktutveckling åt den lille företagaren. IUC har ett regionalt ägande som ger regional utveckling. Jag beklagar djupt att regeringen tyvärr har undergrävt sin egen goda idé om IUC:s möjlighet att fungera därför att de inte får besked i tid om vilka pengar som kan disponeras i ett arbete som är mycket långsiktigt.
Herr talman! Denna debatt innehåller bekanta ämnen, varför vi överlag har begärt korta talartider. Vi vet nämligen av erfarenhet att det oftast är dövörat som vi möts av hos regeringen och att törnrosasömnen råder i Regeringskansliet. Då tjänar dessa debatter inte så mycket till. Då är det viktigare att väcka den opinion som finns ute i landet bland alla företagare som håller på att ge upp.
Gnosjöupproret hade samling den 27 februari, och jag vill citera upprorsmakaren Stig Claesson. Han sade bland annat följande tre saker:
1.Vi känner oss kränkta av regeringen som målar ut alla företagare som brottslingar.
2.100 000 industrijobb är i fara.
3.Det finns ingen handlingskraft.
Herr talman! Den enda handlingskraft som går att skönja i detta betänkande är att regeringen med samarbetspartier nu ska ge statligt stöd till träskiveindustrin, eftersom samma regering infört elcertifikat, som gjort att man får mer betalt för sågspånet om man eldar det än om man gör spånskiva av det. Som vanligt fanns det då ingen konsekvensanalys om detta. Inte ens vänsterpartisten Beijer, som för övrigt är före detta ombudsman inom denna sektor, hade förutsett detta. Man får då som vanligt i stället rätta till i efterhand och göra små undantag här och där. Det är så regeringspolitik bedrivs. Ungdomar hemma skulle uttrycka saken så här: Det är väl ändå lite skämmigt.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2, men jag står självfallet bakom samtliga våra reservationer.