Herr talman! Det är så lätt att säga att man ska vara bäst. Att faktiskt vara det är svårare.
EU-länder har i Lissabondeklarationen satt upp som mål att EU år 2010 ska vara den mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomin i världen. I klartext: Vi ska vara bättre än amerikaner.
I min motion har jag bland annat pläderat för vikten av att upprätthålla de goda nationella förutsättningarna när det gäller forskning och utvecklingsarbete på det biomedicinska området. De europeiska regeringscheferna har vid ett flertal tillfällen uttryckt målet att EU ska vara den ledande regionen då det gäller företagande, utveckling och kompetens. Inom läkemedelssektorn har utvecklingen varit den motsatta under den senaste tioårsperioden - från att EU har varit den ledande regionen till att USA har passerat och dragit ifrån under 90-talet. 1990 var de europeiska forskningssatsningarna på läkemedel 30 % större än de amerikanska medan förhållandena 1999 var de omvända.
Om denna utveckling inte snart tar en ny vändning riskerar EU att dräneras som forskningsregion. Investeringar för nya läkemedel kommer att fortsätta att flytta till de bördigare markerna på andra sidan Atlanten - såvida förutsättningarna för läkemedelsforskningen inte förbättras.
Sverige är än så länge ett av de länder i EU som har en välmående läkemedelssektor. År 2002 var läkemedelsindustrins exportvärde 43 miljarder kronor. Läkemedel svarade för 6,3 % av den totala exporten. Sektorn sysselsätter mer än 21 000 personer.
Förutsättningarna för läkemedelsforskning har varit goda i Sverige. Samspelet mellan forskning och hälso- och sjukvården har fungerat väl. Därför har en välbehövd sektor kunnat utvecklas under ett gynnsamt forskningsklimat. Om den svenska läkemedelsindustrin ska kunna räddas krävs dock en förnyad syn. Frågorna vi nu måste ställa oss är: Hur bör den framtida medicinska forskningen stödjas? Vad kan vi göra för att locka hit utländska investerare då skattemedlen inte räcker till? Och hur kan vi förhindra att forskare och investeringar flyr till USA?
Herr talman! Det finns många viktiga branscher man skulle kunna plädera för. Skälet till att jag väljer att plädera för läkemedelsindustrin är helt enkelt det faktum att vi här redan har en etablerad och framgångsrik sektor. Trots utförsäljning av svenska bolag, Pharmacia först och sedan Astra, har forskning och tillverkning ökat i Sverige. Den internationella erfarenheten är också att små, innovativa företag etableras just i närheten av etablerade läkemedelsföretag. Dessa kluster kan i längden ge en avsevärd utväxling vad gäller nya produkter och arbetstillfällen. Innan man hittar nya sektorer att satsa på borde man ta vara på det man har. Därför borde regeringen för det första säkerställa att företag som satsar här är nöjda med klimatet, för det andra locka de stora internationella företagen att investera mer i Sverige och för det tredje skapa en bra miljö för de små avknoppade bolagen.
Herr talman! Jag är medveten om att det planeras en forskningspolitisk proposition. I den hoppas jag kunna läsa att man planerar att tillsätta en arbetsgrupp, ett tankebatteri, bestående av branschrepresentanter och experter som tillsammans kan utreda vad som behövs för att rädda läkemedelsforskningen, likt det som Tony Blair och den brittiska regeringen har gjort. Även om det går bra just nu - varför vänta tills även denna sektor lämnat landet? Det är nu man ska slå till med offensiva satsningar för att fortsätta att vara intressant. Sverige har varit, och är fortfarande, ett land med stark medicinsk forskning och en stark läkemedelsindustri. Det måste få fortsätta att vara så.