Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 5.
Rubriken för den här debatten är
Vissa utrikeshandelspolitiska frågor
, och jag vill påstå att handelspolitiken är mycket viktigare än både bistånd och skuldavskrivning för att skapa en positiv utveckling i världens fattigaste länder.
Den globala frihandeln är bra för de flesta länder, men för de allra fattigaste länderna har inte handeln förbättrats utan snarare blivit sämre. Här måste vi i Sverige, i EU och i WTO-sammanhang se till att hjälpa de här länderna att få mer sjysta villkor. Nu är det som att släppa upp en treåring i boxningsringen för att boxas mot en fullvuxen proffsboxare i vissa sammanhang. Dessutom är EU:s tullmurar på vissa varor från länder i syd och subventionerade jordbruksprodukter från EU som dumpas i tredje världen exempel på det rakt motsatta mot rättvis handel.
Det finns på vår jord över en miljard människor som varje dag tvingas leva i dödens förgårdar. Det är de, som Per Bill påminde om, som lever på under en dollar per dag och nästan aldrig kan känna sig mätta och som sällan har tillgång till bra vatten. Om vi bara räknar barnen finner vi att det är 25 000 barn i de här grupperna som dör varje dygn i brist på mat, rent vatten och enkla mediciner.
Att lösa den här katastrofala situationen för 1 000 miljoner människor borde utan jämförelse vara den största utmaningen för oss politiker. Men här blir det så lätt bara prat och alldeles för lite handling. Vi har här i riksdagen, den 16 december i fjol, ställt oss bakom Sveriges nya politik för global utveckling. Målbeskrivningen utgår där bland annat från FN:s millenniemål. Tillsammans med alla andra länder i FN har vi enats om en gemensam dagordning för global utveckling. Där sägs att vi fram till år 2015 ska halvera det antal människor som hungrar och svälter. I en av de åtta punkterna i detta FN:s millenniemål sägs det att vi, framför allt för de minst utvecklade länderna, ska utveckla ett öppet, rättvist och icke-diskriminerande handelssystem. Rättvis handel, icke-diskriminerande handel, är alltså enligt FN en av de viktigaste nycklarna för att halvera svälten och fattigdomen i världen.
Som vi kristdemokrater säger i vår reservation nr 5 är det önskvärt att regeringen verkar för en fortsatt satsning på att fler av de företag som finns på den svenska marknaden ska ta ett större socialt och etiskt ansvar. Det behövs i Sverige och i hela EU etiska koder för handel och företagande om vi ska skapa en global positiv utveckling för alla på vår jord.
Vi politiker kan ju inte bestämma över konsumenternas val av produkter, men vi kan genom opinionsbildning göra en hel del för att få Sveriges konsumenter att välja varor som tillhör kategorin "rättvis handel" och därmed närma oss FN:s millenniemål. Vi kan också gå före med gott exempel och själva, privat och i våra organisationer, välja produkter som är rättvisemärkta.
Här i riskdagen beslutade vi i 2004 års budget att stödja den svenska rättvisemärkningsorganisationen med 1,6 miljoner per år, tre år framåt. Det var ett mycket viktigt och positivt beslut. Det betyder att vi framöver kommer att få se många informationskampanjer från Rättvisemärkt, kampanjer som ska upplysa oss svenska konsumenter om att vi kan förbättra världen genom de val vi gör i affären varje dag.
Det är alltså inte bara i valet vart fjärde år eller vart sjätte år, i vallokalen, som vi påverkar utvecklingen i världen. Om vi som konsumenter exempelvis väljer ett paket rättvisemärkt kaffe och är redo att betala lite mer för det kan vi, genom rättvisemärket på paketet, känna oss säkra på att kaffebonden som odlat kaffet har fått sjyst betalt och inte behövt nyttja barnarbete för att överleva.
I en enkätundersökning nyligen bland 16-36-åringar sade 75 % att de var beredda att betala mer för rättvisemärkta varor om de var säkra på att det skapade bättre levnadsstandard för småproducenterna i tredje världen. Det är mycket hoppfullt inför framtiden. De flesta stora folkrörelser, LO, Svenska kyrkan, Röda Korset, TCO, Diakonia, Caritas, Forum Syd, Kooperation utan gränser med flera är medlemmar i Rättvisemärkt. Speciellt LO och Svenska kyrkan har satsat mycket pengar på att göra Rättvisemärkt känt under de senaste tio åren. Det är hedervärda insatser.
Inför den kampanj som Rättvisemärkt under några veckor startar under rubriken Rättvisemärkt på jobbet har jag i dag lämnat in en skrivelse till riksdagsstyrelsen där jag föreslår att vi visar att vi i riksdagen inte bara hjälper Rättvisemärkt att finansiera den här typen av kampanjer utan att vi också lyssnar till budskapet och går till handling. Jag är övertygad om att de kloka representanterna vi har i riksdagsstyrelsen beslutar att vi ska ha rättvisemärkt kaffe och te också på vårt jobb, i riksdagen. Ett snabbt positivt beslut i den riktningen skulle betyda väldigt mycket i starten för den här kampanjen och vara ett efterföljansvärt exempel för andra arbetsplatser i Sverige.
Nog har vi ledamöter råd att betala några tioöringar extra per kopp kaffe när vi vet att det kommer att hjälpa många kaffebönder och deras familjer till ett bättre liv, hjälpa dem ur svält, hjälpa dem att få råd med skola för barnen och så vidare. Det skulle handla om ett femtontal familjer som vi skulle lyfta ur fattigdom bara genom den mängd kaffe som vi konsumerar i det här huset. 15 familjer - det handlar om många människor. Kan ni se dem stå här framför oss om någon månad? 15 familjer, 30 vuxna, 60-70 barn kanske, 100 människor som står här och tackar för att vi äntligen ger dem sjyst betalt för det jobb de gör. Nu behöver de inte längre något bistånd. Nu kan de leva på inkomsterna av sitt jobb, just de här. Om alla partikanslier och Regeringskansliet också följde riksdagens goda exempel kunde det bli en rivstart på kampanjen Rättvisemärkt på jobbet.
Vi svenskar är nästan sämst i Europa på att handla rättvisemärkta varor i dag. Det är bara Luxemburg och Irland som är sämre. Nog är det lite märkligt att vi politiker och konsumenter inte kraftigare reagerar på att det i handeln finns varor som uppenbarligen inte kan tillhöra kategorin Rättvis Handel. Ibland blir det reaktioner. Vi minns när Ikea anklagades för att sälja mattor som det visade sig att barn hade vävt. Konsumenternas starka signaler den gången gjorde att Ikea genast reagerade och avslutade den försäljningen. Det finns andra exempel på hur andra företag utifrån konsumentreaktioner förbättrar sitt etiska och sociala agerande på marknaden.
Vi återgår till kaffet. Problemet för 50 fattiga länder i världen är att de är nästan helt beroende av tre exportprodukter, kaffe, te och kakao. Stora multinationella bolag köper upp stora delar av deras skördar till priser som ibland knappt räcker till böndernas kostnader. 20 miljoner kaffeodlande familjer i Afrika, Latinamerika och Asien dras i dag allt djupare ned i fattigdom. Det är på grund av en tidigare aldrig skådad dumpning av råvarupriset på kaffe. Kraft Foods som äger Gevalia, Nestlé som äger Zoégas och ytterligare två stora världskoncerner kontrollerar största delen av den här marknaden. De avgör själva vad kaffebönderna ska få betalt för sitt arbete.
Valet de gör är inte precis Rättvis Handel. Man väljer att ta ut större och större vinstmarginaler på kaffet genom att bland annat låta småodlarna på botten av kedjan få mindre och mindre betalt. För tio år sedan var priset på råkaffe 20 kr kilot. I dag är det 10 kr kilot. De senaste tre åren har kaffebönderna förlorat över 80 miljarder kronor på den här prisdumpningen. Jämför det med att vi satsar 20 miljarder per år i bistånd. Då förstår man storleksordningen på de skador som denna lilla del av världshandeln åstadkommer som handlar om kaffe när man inte tar sociala och etiska hänsyn.
Vi gläds i dag åt att det finns gamla svenska kafferosterier som nu börjar ta större etiskt och socialt ansvar och börjar sälja rättvisemärkt kaffe. Jag tänker på Löfbergs lila, och för bara 14 dagar sedan kom Arvid Nordquist med i rättviselaget. Det finns nu ett tiotal kaffesorter i Sverige som är rättvisemärkta.
Vi kristdemokrater, fru talman, vill påpeka möjligheterna att påverka den globala rättvisan. De har väl aldrig varit så stora som nu. Det handlar framför allt om, för var och en av oss, att vägra stödja ett system som utnyttjar människor. Så länge vi som västvärldens konsumenter fortsätter att kräva billiga varor men inte rättvisa löner och arbetsförhållanden, så länge kommer slaveriet och svälten att fortsätta för var femte människa på vår jord.