Fru talman! Det här dokumentet,
Sveriges politik för global utveckling,
innebär en ny inriktning av svensk utrikespolitik. Man säger att målet för den samlade politiken för global utveckling ska vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Den nya politiken ska vara samstämmig. Alla politikområden ska sträva mot samma mål. Det gäller även den svenska handelspolitiken.
Politiken ska präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att alla människors rättigheter ska utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och barnens rättigheter lyfts särskilt fram.
Svensk handelspolitik har under senare år uppmärksammat behovet av ett utvecklingsperspektiv på handelspolitiken. Det nuvarande regelverket i WTO, EU:s handelspolitik och tidigare svenska handelspositioner är inte utformade enligt rättighetsperspektiv eller utifrån de fattigas perspektiv. De nya angrepssätten i den svenska utrikespolitiken kräver reflexion och omprövning som kommer att ta viss tid och ansträngning.
Det finns en tydlig vilja hos riksdag och regering att öka betoningen av mänskliga rättigheter i handelspolitiken. Det är viktigt att arbetet kring att försöka formulera ett rättighetsperspektiv på handelspolitiken utgår från konventionen om mänskliga rättigheter, att de är odelbara, att såväl de politiska och medborgerliga som de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna är jämbördiga. Detta synsätt kommer att innebära en ökad spänning mellan EU:s handels- och jordbrukspolitik och Sveriges positioner.
Kommerskollegiums rapport
Konsekvenser för u-länderna av WTO-avtalen
är ett väl genomarbetat och innehållsrikt dokument som innehåller flera värdefulla bedömningar och analyser. Men rapporten kan bara användas som ett deldokument. Befintliga utvärderingar och analyser av GATS riktlinjer ur ett rättvise- och u-landsperspektiv med exempelvis konsekvensanalyser för befolkningen i fattiga länder med små ekonomier är otillfredsställande. Det är brist på statistik från flera länder. Många länder har inte ekonomisk eller annan förmåga att tillgodogöra sig de undantag som ska gynna dem.
De så kallade u-länderna har helt olika produktion av varor och tjänster. En del är utpräglade jordbruksländer, andra har mineraltillgångar eller producerar varor inom textilindustrin. Det innebär att de har helt olika behov av import och export. Det innebär att vissa avtal och regler kan vara positiva inom vissa områden men katastrofala inom andra.
Konsekvensanalyser ur ett kvinno- och barnperspektiv saknas nästan helt i rapporten. Biståndsfinansiering till resurssvaga länder för forskning och metodutveckling för att ta fram relevant statistik kan vara en väg att öka kunskapen.
Ökad öppenhet, förstärkt demokrati i WTO samt ökat inflytande för den svenska riksdagen i svenskt handelspolitiskt handlande är nödvändigt. Frågor som rör ökad öppenhet och demokrati har flera infallsvinklar. Det handlar dels om brister i och avsaknad av demokratiska regler i själva WTO-förhandlingarna. Det handlar om onödig hög grad av sekretess i WTO. Det berör även behov av att öka parlamentens inflytande i beslutsprocesserna. Eftersom WTO:s avtal är så centrala för nationella beslut kring oerhört viktiga frågor som livsmedelssäkerhet, basservice, miljö och möjlighet att bedriva utvecklingspolitik är det av yttersta vikt att det demokratiska underskottet i WTO åtgärdas.
En regelbunden samlad rapportering kring svensk politik i EU och i WTO är angeläget för att öka riksdagens inflytande och möjlighet till insyn när det gäller svensk handelspolitik.
Fru talman! De nuvarande internationella handelsavtalen återspeglar främst den utvecklade världens prioriteringar och är inriktade på ekonomisk tillväxt. Problematiken att vissa länder kan försöka vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbetarskydd har inte uppmärksammats tillräckligt.
Det så kallade TRIPS-avtalet hotar i sin nuvarande utformning livsmedelssäkerheten och tillgången på mediciner i fattiga länder. Länder som inte själva har en läkemedelsindustri kan ges tvångslicenser för att importera billiga mediciner bara under mycket särskilda förhållanden.
Huvuddelen av världens fattiga bor på landet och är beroende av det lokala jordbruket för att få mat för dagen. Småböndernas rättigheter att fritt använda delar av skörden till utsäde hotas genom att företag som har tagit patent på växter kräver ersättning för nytt utsäde. De undantag som TRIPS tillåter är svåra att få och det alternativ som utpekats är inte nog anpassat till de små jordbrukarnas förhållanden. Majoriteten av dem som brukar jorden, föder upp husdjur och säljer frukt och grönsaker är kvinnor. Det är deras enda inkomst för att försörja barnen, skaffa mediciner och söka hälso- och sjukvård.
Sverige bör verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast att utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion av baslivsmedel för att kunna garantera nationell livsmedelssäkerhet.
Då det gäller frågan om svenska exportkrediter och regler för dessa finns en uttalad miljöpolicy, men den är inte heltäckande. Alla beslut bör obligatoriskt föregås av miljöprövning. Reglerna bör ses över och förändras så att offentlig kredit- och garantigivning enbart ges till företag som följer grundläggande regler för arbetsrätt, barnkonventionen och mänskliga rättigheter.
Fru talman! Tjänstehandelsavtalet är behäftat med stora brister. Det är ytterst oroande att avtalet vilar på en bred och tolkningsbar definition av begreppet tjänster, vilket gör att det kan bli nödvändigt att följa avtalets regelverk även när det gäller grundläggande tjänster som vattenförsörjning, sjukvård eller utbildning. Särskilt bör nämnas att privatiserad vattenförsörjning har lett till stora problem i fattiga länder.
Vår ståndpunkt är att varje medlemsland självt måste kunna bestämma såväl innehåll och omfattning av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller för tillhandahållandet av dem. Enligt vår uppfattning bör den offentliga sektorn över huvud taget inte omfattas av GATS.
Drivkrafterna bakom GATS är att inom tjänsteområdet skapa en global fri marknad av samma karaktär som EU:s inre marknad. Alkoholfrågorna berörs på flera sätt. Viktigast är sektorerna distribution och marknadsföring. GATS lägger ingen vikt vid folkhälsoaspekter utan betraktar alkohol som vilken vara som helst. Man ser med samma ögon på försäljning av stål, kläder och sprit.
Det är uppenbart att Sverige genom att förena sig med övriga EU-länder i kraven på åtaganden inom distributionssektorn driver en principiellt och moraliskt oacceptabel politik. Regeringen försöker upprätthålla försvaret av de alkoholpolitiska restriktionerna inom Sverige, men kräver att sådana restriktioner ska tas bort i många andra länder. Det är för övrigt samma situation som råder inom vattensektorn i de pågående GATS-förhandlingarna. Regeringen vill inte tillämpa marknadsprinciper inom vattendistributionen i Sverige - det är ju bra - men ställer sig bakom EU:s krav på liberalisering i 72 andra WTO-länder.
Alkohol, läkemedel och vatten kan inte betraktas som vilka handelsvaror som helst. Ett sådant synsätt får förödande hälsomässiga och sociala konsekvenser. Dessa tjänster hör därför inte hemma i multilateralt handelsavtal eftersom de är avgörande för att minimera barnadödlighet, utrota vissa sjukdomar, öka livslängden och därmed minska fattigdom hos världens befolkning.
Fru talman! Detta betänkande,
Vissa utrikeshandelspolitiska frågor
,
omfattar ett mycket komplext område. Det är en rik källa för att förstå frågornas vikt och dess betydelse för hållbar tillväxt i världsekonomin. Det gäller handelsförbindelser, protektionism, rika och fattiga länders tillgång till tjänster och varor. Det handlar om hur man kan skapa sysselsättning, välstånd, tillgång till mat, vatten och mediciner ur ett rättviseperspektiv.
Jag har i mitt anförande berört några viktiga frågor och har naturligtvis inte kunnat ta upp alla viktiga synpunkter och ställningstaganden.
Jag står givetvis bakom Vänsterpartiets reservationer men yrkar i detta sammanhang bifall till reservationerna 3 och 4.