Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nr 7.
När man läser det här betänkandet kan man konstatera att enigheten är stor när det gäller att vi från svensk sida ska fortsätta att arbeta för en väl fungerande frihandel med stabila och rättvisa spelregler. Vi är överens om att det i högsta grad är ett svenskt intresse att värna om frihandel i princip, eftersom det är en stark välståndsskapande kraft för såväl de utvecklade länderna som för världens fattigaste länder. Men ännu återstår mycket att göra på det här området.
Målsättningen måste vara att få till stånd spelregler som gäller för alla. Därför är det viktigt att WTO-förhandlingarna återupptas så snart som möjligt. Man kan då hoppas att WTO har lärt sig något av tidigare misslyckanden. Det är till exempel viktigt att understryka vikten av ökad öppenhet i förhandlingarna och att alla länder ges möjlighet att delta i möten och förhandlingar. Det är vi också överens om i betänkandet. Likaså är det viktigt med en omfattande dialog med partier, folkrörelser och sociala rörelser i såväl de rika som de fattiga länderna.
Bilateralt och regionalt handelssamarbete har ofta ett stort värde och kan ge nya marknadsöppningar men, som Kommerskollegium påpekar i den rapport som nämndes tidigare finns det risk att det ökande inslaget av regionala och bilaterala avtal innebär en försämring för de fattigaste länderna i världen. Därför är det svenska initiativet att tillsätta en särskild ombudsman, en särskild kontaktpunkt, för att hjälpa exportörer i fattiga länder att komma in på Sveriges och EU:s marknad med sina produkter både viktigt och intressant. Det finns många regler och krav som måste uppfyllas och som exportörerna, som själva ofta varken har tid eller råd, behöver hjälp med. Det ska bli intressant att följa detta framöver.
Mycket arbete återstår alltså innan vi har fått en väl fungerande världshandel på rättvisa villkor. Det gäller, som har sagts här tidigare, inte minst på jordbruksområdet. Det är viktigt att liberalisera även livsmedelshandeln, men det gäller att skapa ett regelverk som ger exempelvis familjejordbruket i såväl norra Sveriges inland som i Afrika möjligheter att leva och utvecklas och inte slås ut av ett industriellt plantagejordbruk, vilket det finns risk för om man har fel regelverk. Därför kan inte handel med mat hanteras på samma sätt som handel med industrivaror. När det gäller jordbruk måste hänsyn även tas till livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet, miljö och jordbrukets inverkan på kulturlandskapet och landsbygdsutvecklingen. En politik som slår ut det europeiska familjejordbruket är inget att eftersträva. Det skulle få stora negativa samhällsekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser.
Den allvarligaste delen av dagens subventioner är exportsubventionerna. De rika länderna dumpar sitt livsmedelsöverskott till de fattiga länderna. För detta har EU - och därigenom även Sverige - och USA ett mycket stort ansvar.
Det är positivt att Afrikas jordbruksexport nu uppenbarligen ökar och att 65 % av denna export går till EU, men volymen är fortfarande väldigt liten. Det håller inte att som EU gör i dag stödja etablerandet av tomatodlingar i Västafrika och samtidigt slå undan benen på dessa odlare genom att dumpa tomatkonserver på deras marknad till mycket låga priser. Med hjälp av subventionerat överskottsvete har EU och USA lyckats få stadsbefolkningen i afrikanska länder som Kenya och Etiopien att äta vetebröd i stället för bröd gjort på inhemska sädesslag. Det är bara ett par exempel på det system som leder till orättvisa i vår värld. Nog behöver handeln ses över och ske utifrån ett mer rättvist regelverk på alla områden.
Jag vill också något kommentera TRIPS-avtalet. Här finns en hel del oklarheter, men jag vill understryka det som utskottet skriver om små jordbrukares traditionella rättigheter att fritt få använda utsäde. Patenträttigheter och växtförädlarskydd får inte inskränka rätten för bonden i de fattiga u-länderna att spara, återanvända, byta och sälja utsäde. Därför är det viktigt att Sverige och EU kräver ett tydligt undantag på det här området och att det slås fast av WTO.
Handeln med tjänster är en annan fråga som säkerligen kommer att diskuteras mycket framöver. Det är viktigt att få till stånd en väl fungerande tjänstehandel såväl globalt som inom EU. Men jag tror att det är viktigt, som utskottet säger, att det måste vara varje land som avgör gränsdragningen mellan privata och offentliga tjänster och att man tar beslut i varje land om vilka som ska utsättas för denna konkurrens.
När det gäller exportkreditfrågorna står jag och Centerpartiet alltså bakom en reservation där vi bland annat kräver en obligatorisk miljöprövning som ska föregå alla beslut om statliga exportkrediter. Det är viktigt att svenska investeringar i u-länderna inte får negativa miljöeffekter. Likaså är det viktigt att företag som får statliga exportkrediter följer grundläggande regler när det gäller arbetsrätt och mänskliga rättigheter. Sverige ska uppträda som ett föregångsland ute i världen.
Till slut vill jag ge Lars Lindén en liten applåd för hans personliga engagemang för rättvisemärkta varor. Jag tror att politiska beslut är oerhört viktiga, men vi kan också göra mycket för en rättvisare värld som enskilda konsumenter.